En pärla i närheten av Skänninge, i Östergötland.
Ska vi gena över till E4:an via den där lilla vägen, frågar jag. Bilens navigator vill att vi ska köra en väg men vi väljer en annan, mycket mindre. Sedan tackar vi högre makter för att vi ännu en gång hamnat på en intressant och vacker plats. Sverige. ♥
Kalkstensbrottet i Borghamn, Östergötland.
Infall som vi får på våra bilutflykter brukar ofta leda till fina upplevelser. När vi på vägen ut mot Nässja (i Östergötland), passerade Örberga kyrka – så bad jag maken att stanna till. Vilken strålande idé (tack till mig själv) för det visade sig att denna kyrka bjöd på både det ena och det andra.
Vilken vacker bonus, detta lilla stenmuseum. Går ut genom innerdörren och får syn på en sliten trappa som leder upp åt vänster. Måste utforskas. ;) Där uppe finns ett pilgrimshärbärge. Första gången jag sett ett sådant.
Väldigt många kyrkor är öppna nu under sommaren, så det är bara att titta in. Tack till mig själv igen för att jag valde att göra just det. Det här är min typ av målningar, de där lite diskretare färgerna tilltalar mig mycket. Är tydligen kalkmålningar, enl Wikipedia.
Efter Borghamn så fortsätter vi en liten bit norrut på Ödeshögsvägen, mot Vadstena. Svänger av västerut mot en udde i Vättern, till en plats som heter Nässja. Här finns en domarring/skeppssättning med ansenligt stora stenar. Minns inte att jag har sett så stora stenar tidigare. Den senaste meningen indikerar alltså att jag kan ha glömt…
Den finaste sevärdheten i mina ögon sträckte dock ut sig på andra sidan av den lilla vägen. Står där och tar bild efter bild utöver fälten och byggnaden, leker med fokusering och avstånd – vad blir bäst.? Längst ned i inlägget kommer en bild på stenarna också. ;)
Eftersom vi ofta är ute på bilutflykter och i princip alltid har med oss något att äta och dricka, så har vi också kommit underfund med hur vi helst vill ha våra fika/mat-stunder. Det får gärna vara i vackra omgivningar där det finns sittplatser. Förstår att det kan låta konstigt men vi har fikat många gånger vid olika kyrkor runtom i södra Sverige. Där är det välskött och oftast finns det bänkar och ibland även bord – under sommaren ibland också upplåsta toalettbyggnader. Något annat som vi också spanar efter är hembygdsgårdar, de brukar vara de ultimata ställena, för oss.
När lunchdags närmade sig under vår Ombergsresa, så blev det till att försöka leta upp Borghamns hembygdspark. Vi hade sett att det fanns en sådan på den vackra kartan, men den var ändå inte lätt att hitta. Tror inte att vi såg en enda skylt som visade oss till rätt plats, men vi fortsatte på den lilla vägen fram och belönades till slut med en riktigt trevlig plats. Ett par barnfamiljer badade vid den lilla lilla stranden och jag kan tänka mig att inte så många turister hittade hit och ”störde”.
Den allra enklaste av måltider intogs där på en bänk med utsikt över Vättern. Efter det en liten fotorunda (förstås). Livet är gott! ♥
Nu har vi lämnat Omberg och fortsätter norrut längs med Vättern. Kommer fram till det lilla fiskeläget Borghamn. Där finns det boende, hamn och café. Ett litet fiskemuseum hittade jag också.
Ja Omberg var verkligen en höjdare i dubbel bemärkelse. Här har vi lämnat utsiktsplatsen och börjat åka på den mycket smala väg som går utefter Vättern, och då kommer man fram till en annan typ av utsikt – och blir översköljd av blått.
Runt Omberg har vi befunnit oss flera gånger tidigare, men först nu har vi fått upp ögonen för vilken bra plats själva berget är för vandring m.fl. aktiviteter. Man kan välja olika leder till toppen och vi valde den kortaste (och brantaste?). Den är bara 500 meter lång men jag blev ordentligt varm och flåsig p.g.a. lutningen. Ett mycket bra sätt att få upp pulsen på, om man nu vill tänka på promenaden som ett träningspass – också.
Som vanligt lämnade vi hemmet efter frukosten, delvis för att slippa den värsta värmen som vi antog skulle komma senare på dagen. Det gjorde den också, men vi hann ”bestiga” berget innan det blev olidligt. Promenaden var helt klart mödan värd, det förstod vi direkt när vi kom upp på Hjässan (bergets högsta punkt). Så härligt det öppnade upp sig där. Jag drog djupa andetag och tog in allt. Först tog vi en fotorundtur och sedan blev det vätskepaus.
När vi var på väg att lämna utsiktsplatsen så dök denna unga kvinna på cykel upp (se bilder nedan). Vi har förstått via sociala medier att det är mycket populärt att cykla på berget. Ni minns att jag skrev att vi flåsande tog oss upp till toppen – kvinnan hade alltså CYKLAT upp för samma brant. Vilken grej!
Bara älskar hennes personlighet (vi har stött på den förr när vi haft kameror i hand). Maken sa: nu kommer du med på bild. Svar: ja då tar jag ett extra varv och ställer upp mig framför utsikten. Öppenheten, glädjen – att bjuda på sig själv. Både maken och jag blev så uppiggade av hennes härliga sätt.
Vad gjorde hon sedan.? Jo slängde sig dödsföraktande ned för stigen med branten. Underlaget där var inte alls stabilt utan bestod ofta av stora löst liggande stenar. Säkerligen har hon gjort det många gånger förut, men ändå.
Konstigt…för mig låter street photography bättre än översatt till svenska ordet gatufotografering. Det är någon slags nyans i det engelska uttrycket som inte blir detsamma på svenska.
Ja ni som känner till street photography vet att det är ett begrepp för en företeelse, och alltså inte måste ske på gatorna.
Jag tror att vår biltur till Östergötland på midsommarafton måste ha varit en av våra bästa i livet. De blommande vallmofälten tog andan ur oss.
Vädret och naturen visade sig alltså från sin allra bästa sida.
Vi förstod ju att vi skulle stöta på människor som firade midsommar på traditionellt sätt (till skillnad från oss), men de störde oss inte så mycket. ;)
I Skänninge hann vi ta en kopp kaffe innan firandet satte igång, då drog vi oss sakta därifrån efter några snabba bilder på besökarna.
Vi hade viktigare saker att göra i den charmiga staden, som att fotografera gamla skyltar t.ex.
Eftersom vi sällan rekognoserar före våra små utflykter så är det ren tur att vi hittar sådana här saker.
Alla samhällen och mindre städer åker vi igenom, lite kors och tvär.
Å har man (läs vi) då riktig tur så hittar man det här.
Axéns i Ödeshög.
@walkaboutsweden 