Den här fina gamla skylten har jag reagerat över tidigare men aldrig stannat och fotograferat, förrän nu.
Har googlat för att få fram information om den men gått bet.
Kan en vitvarubutik verkligen heta Trivas eller har skylten en annan historia tro?
Här är bilderna från ovanvåningen på den gamla f.d. svinalängan på gården.
Vilken lokal! För allt möjligt.
I andra ändan av loftet så fanns det mer av Lars Gustafs konst.
Efter att min tid på rehabcentret (som ingick i Närhälsan) tagit slut så började jag leta efter ett vanligt gym, där jag kunde fortsätta träna.
Första stället var ingenting för mig – helt fel känsla där, men idag däremot så hittade jag rätt.
Så här vill jag att det skall vara!
Det började med ett samtal och genomgång av min hälsostatus tillsammans med Lars som äger, driver och arbetar som tränare/inspiratör på Svenson´s hälsocenter.
Han fick snabbt bilden klar för sig och föreslog direkt en specifik träningsmaskin som uppvärmning och sedan cirkelträning efter det – så att alla muskler gås igenom.
Sedan följde Lars med mig runt till alla de olika momenten och ibland fick jag en aha-upplevelse när jag insåg vilka muskler som verkligen skulle arbeta i just den aktuella maskinen.
Förutom detta fina bemötande så gillade jag starkt stämningen på det här gymmet (som så totalt saknades på det första). Här hejade alla på varandra och jag la märke till att det var lätt att få kontakt med andra. Just under själva träningsmomentet vill jag gärna vara i min lilla träningsbubbla men övrig tid uppskattar jag att få vara i ett sammanhang och mötas av gammal hederlig vänlighet.
Känns bra det här – nu drömmer jag om bättre rörlighet och mindre smärta.
Foto: Mareike Timm
Vi tar bilen och kaffekorgen och ger oss iväg.
Första stoppet blir när vi får syn på ett riktigt gammalt räcke på den lilla grusvägen som går parallellt med vägen vi åker på.
Andra stoppet (när vi är kaffesugna) blir i Seglora och hembygdsgården där, som är detsamma som den gamla prästgården, byggd 1793.
Kul också att de har bevarat den gamla skylten som talar om att prästgården är ”lagligt skyddat minnesmärke”.
När vi kommer hem så visar termometern 20 grader. Häpp!!
Tänk att en stor gammal svinalänga från 1950-talet kan transformeras till något så här lyckat.
Perfekt lokal för allt möjligt; fest, bröllop, sång och musik, konst, föreläsningar, konferenser, olika typer av träning m.m.
I påskhelgen var det konstutställning kombinerat med pianokonsert.
När jag gick upp på övervåningen (det gamla loftet antar jag) och fick se flygeln framför det stora gavelfönstret, så ångrade jag att jag inte varit där och lyssnat. Att bara vistas i lokalen var en upplevelse i sig, tänk då tillsammans med musik.
Bilder från övervåningen kommer i senare inlägg.
Annandagens väder gjorde verkligen alla vackra fönster rättvisa.
Hela stället verkade genomsyrat av miljötänk, och här fanns verkligen inga inplastade fikatillbehör.
Kul med lite sparade detaljer från ladugården.
Här har vi konstnären Lars Gustaf Andersson (känd Boråsprofil) framför ett av sina färgglada verk. De passade extra bra in här i allt det vita, och med solljuset som strömmade in i rummen.
Vi behövde verkligen inte åka långt idag för att hitta ett för oss nytt ställe att fika på.
Från Borås tog vi den gamla Göteborgsvägen (i riktning mot Gbg), passerade Sjömarken, Sandared och i Olsfors, då efter ca 1,5 mil så såg vi en skylt där det stod Vanna kvarn.
Sådana där gamla träskyltar med olika kvarnnamn på lockar alltid lite extra. Man vet aldrig vad man hittar…
Förvånansvärt nog så var det en fin asfalterad väg ända fram.
Där i vårsolen slog vi oss ned på en bänk utanför stugan, som ligger intill själva kvarnen.
Den gamla ursprungliga skvaltkvarnen är riven men en ny har byggts upp på samma ställe.
Självklart finns det inget kvarnställe med självaktning som inte har en sittplats med en kvarnsten som bord.
När jag googlade lite information om Vanna så hittade jag en jättefin vandringsblogg som drivs av Ronny Sveum. Han har bl.a. besökt kvarnen och gått tillhörande vandringsled.
Länk.
Gjorde en liten färgklicksredigering på en bild från förra året.
Då hade Borås konstmuseum en utställning som vi besökte.
På bilden ser vi ett av Marianne Lindberg De Geer´s verk med de välkända bronskaninerna som kan ses på många ställen i Sverige, i olika storlek och utförande.
Här i Borås har vi en stor variant (”Mate hunting”) som står placerad i vår stadspark.
Inför min 60-årsdag i helgen så hade maken redan idag varit och köpt rosor till mig.
Det är de längsta exemplaren jag någonsin sett (säkert 75 cm) och i en ljuvlig färg.
Innerligt tack T – bra jobbat!
Under de senaste åren så har jag bara läst böcker genom att lyssna på dem, p.g.a. att jag inte klarar av att hålla i vanliga pappersböcker längre.
Att kunna fortsätta med sina hobbies trots förlorade förmågor är toppen.
Då har jag gått tillväga på så sätt att jag har åkt till stadsbiblioteket, lånat en mp3-bok på skiva och sedan laddat ner den till iTunes på mobilen. Klart.
Å sedan förstås inte glömma att åka tillbaka med dem innan lånetiden gått ut.
För mig har det varit ett bra hjälpmedel när det har varit svårt att somna in på kvällen eller under vakna timmar under natten och naturligtvis som sällskap/avkoppling på dagtid också.
Men så fick jag höra talas om BiblioAppen som lanserades i slutet på förra året. Vilken grej! Nu kan jag alltså sitta framför datorn och via Bibliotekens hemsida (eller direkt via Appen) välja mellan tusentals e-ljudböcker. Gratis!
Är inte det en fantastisk service!?
När man är inne på hemsidan så kan man också förfina sökningen med hjälp av filtren där och på så sätt mycket lättare hitta det man verkligen vill läsa. Sedan synkar man bara lånet med Appen och kan sätta igång att lyssna.
Jag är mycket nöjd.
