De jättesmå vägarna är de jag gillar allra mest. Så istället för att trängas med alla andra bilister så valde jag en liten grusväg till Hofsnäs herrgård. Helt rätt beslut känner jag. Vägarna till herrgården och till Torpa stenhus (som ligger i närheten) är väldigt smala – då känns det bäst att åka på den som inte alla känner till (eller inte vill åka på grusväg).
Den såg jag inte komma. ;)
I våra fönster mot norr så ligger Tranemo Gymnasieskola och på taket närmast oss så har ett fiskmåspar byggt sitt bo. Jag har sett hur honan har ruvat i några veckor och plötsligt fick jag syn på ett par fågelungar som struttade omkring på taket.
Nu kan jag från första parkett iaktta deras beteenden. Blir full i skratt av att titta på de två dunbollarna som springer runt på taket och hur de gör när föräldrarna landar intill dem. Föräldrarna har fullt upp med att bevaka dem, fixa mat och skrämma bort andra fåglar (mest andra fiskmåsar) som kommer för nära.
Kanten på taket fungerar som en hage och hindrar de små från att trilla ned. Perfekt ju. När de byggde boet så tyckte jag att de inte hade valt ett så bra ställe, men nu har jag ändrat mig. Bo med inbyggd hage verkar som en bra idé. Dock kan jag tänka att de är väldigt utsatta för angrepp, det finns ingenting att gömma sig bakom.
Idag har jag haft många tankar om vårt samhälle, och hur det beskrivs i media. Elände, elände, elände… Fast jag vet att det finns så många goda krafter också, så många som hjälper andra, som bidrar på olika sätt. Det är bara så lätt att glömma bort i det negativa nyhetsflödet.
Undviker oftast tv-nyheterna numera men hänger ju med ändå. Jag har inte isolerat mig. Tidningar läser jag, radio lyssnar jag på.
Fick en idé. Vad skulle hända om alla olika nyhetsförmedlare (här i Sverige, tänker jag) valde att EN ENDA DAG inte nämna med ett ord vad de gängkriminella håller på med. Att EN ENDA DAG får vara en FRI-dag. Fri från skjutningar och sprängningar.
Om de kriminella bemöttes av allmänheten med en enda stor TYSTNAD, skulle det göra någon som helst skillnad. Inga braskande rubriker – bara tyst, som om de inte existerade. Kanske skulle det få en motsatt effekt till vad jag önskar mig. Kanske NOLL uppmärksamhet möts med ännu mer våldsamheter.
– Om du fick bestämma över allt i Sverige en enda dag, vad skulle du önska dig då Barbro? Jo, en enda dags total tystnad från alla rapporter om mord, övergrepp, skjutningar och sprängningar. Ett totalt ignorerande av dessa mörka krafter som raserar det vi byggde upp…
Vi lyckades. Visste på ett ungefär var den borde finnas, när vi åkte på spaning där i det gamla hamnområdet vid järnvägsspåren. I Malmö alltså.
Såg i mitt flöde att Sibbarps gårdsbageri hade öppnat upp sitt lilla café, för oss som bara har vägarna förbi. Annars är det ett beställningsbageri = inget svinn. Så det fick bli dagens självklara besöksmål, Sibbarps gårdsbageri.
Vi träffade fina Sofia som driver bageriet – en kvinna med mycket gott(!) renommé. Ibland är ”världen” väldigt liten, det visade sig att hon hade bott många år på samma plats som vi, i Brämhult (Borås). Efter utbildning och boende i Sveriges två största städer, så hade hon och hennes familj nu hamnat på Sibbarps gård. De bor i ena flygelbyggnaden och bageriet ligger i den andra. Kanske tjugo meter till jobbet.
Vi tog två olika nybakade bullar, en med kanel och en med kardemumma. Epitet ”Sveriges godaste bullar” kan jag inte invända emot. För mig som gillar kardemumma så var den varianten HIMMELSK.
Idag startade asfaltsläggningen av ytorna mellan vårt hus och det ännu nyare huset mittemot, i vilket det alltså blir bostadsrätter istället. I några veckor har förarbetet pågått och det har varit intressant att följa.
När vi flyttade in här mellan jul och nyår, så funderade jag över om vi skulle bli väldigt störda av allt arbete som pågick och skulle pågå ett bra tag. De brukar börja klockan 07 och det är är helt ok.
Jag vet att en del av de boende i vårt hus har haft det betydligt jobbigare med ljudet av alla arbetsfordon i arbete. Nästan konstigt att vi två som är så ljudkänsliga inte har blivit mer störda. Dock kan jag tänka mig att det blir påfrestande i längden. Tänkte alltid på det varje gång som vi besökte Västra hamnen i Malmö (under några år), ett evighetslångt byggarbete. Stackars människor.
Det är planerat för ännu ett hus här på Tranemo Park, men förhoppningsvis dröjer det några år tills det bygget startar.
Idag var det dags att testa om höfterna klarade av den promenaden på ca 5,5 km. En ljuvlig morgon. Hade inte behövt ta med mig ifall-det-är-lite-kyligt-tröjan. ;)
Rundan i bilder. Nu håller jag tummarna för att jag inte är helt förstörd i morgon.
Tacksam för att jag klarade av att ta mig runt. Otroliga dagar just nu. Njuter så mycket jag kan. Sommardagar med temperaturer över 25 grader är inget för mig så jag tar till vara på alla dagar som är mer normala.
Ingen direkt uppmaning som behövs just till mig för jag går ofta med ”näsan i vädret” ;) och kollar in ev. fotomotiv. Jag kanske däremot skulle behöva påminnas om att titta ner istället.
Som sagt flera år sedan som vi gick på fotopromenad i Malmö, därför har jag inte sett den här väggmålningen i verkligheten förrän nu.
Jodå – precis när vi tog några bilder så fick fiskaren napp.
@walkaboutsweden 