Fullt upp i 110 % skapar behov av återhämtning. För mig finns den helt gratis bara en liten bit bort. Mental rehab.
Naturen alltså!
Villa Strömsfors
Information om Strömsfors bruks historia – med villan strax intill.
Förvandlingen av villan är fantastisk, men (alltid detta men) för oss som gillar att vandra runt på öde platser med lite halvt om halvt förfallna byggnader så fångade det gamla ”kråkslottet” oss mycket mer. Där och då kunde vi gå omkring helt fritt och dokumentera förfallet – nu är allt inhägnat och övervakat. Helt förståeligt, men tråkigt. ;)
Vet inte om det var för att det regnade som villans färger blev så olika på bilderna, men man ser i alla fall hur vacker den är nuförtiden.
Nya Posttorget i Borås
Invigs imorgon den 1:e oktober, men vi föredrar ju som vanligt att besöka (de flesta) platser när det är lite mindre med folk. Oväntat vackert väder blev det när vi närmade oss staden som vi nyligen har flyttat ifrån.
När vi nu har lämnat den så känns konstigt nog varje besök dit mer givande. Nu är vi aldrig stressade och skall skynda oss hem till något utan är mer inriktade på att; nu tar det några timmar.
När vi hade parkerat och klarat av lunchen som intogs på anrika Café Orion så började vi strosa runt i sakta mak. Jag kom då på att imorgon skall det nya torget vid Viskan invigas. Det passade bra att se på slutresultatet.
Den fina gamla byggnaden som ligger kant i kant med Viskan inrymde förr Wäfveribolaget – Borås var tidigare en textilindustristad, tills tekokrisen inföll på 1970-talet. Staden vårdar sin historia, så en Textilhögskola och ett Textilmuseum finns förstås här.
Numera är bokstäverna på byggnaden utbytta och den benämns Viskaholm, fast jag tycker att det var finare när den gamla Wäfveribolags”skylten” fanns kvar.
Mittemot Wäfveribolaget låg förr det stora postkontoret och följaktligen så blir det nya torgets namn Posttorget. Ovanpå den gamla tegelbyggnaden har det nyligen byggts nya lägenheter och längst ned i markplan så ser man att det kommer att bli butiks/restaurang-lokaler.
Keramikern Trine – dagens glädjespridare
I somras när vi besökte mysiga Erikson Cottage så blev ju maken så förtjust i kaffekopparna vi drack ur, att han genast ville veta vem som hade gjort dem – för att senare lägga en beställning hos Trine Lise Gården.
Hon är en norsk keramiker som är bosatt i Sverige sedan många år och som lägligt nog har sin verkstad bara ett par mil bort från oss. Hon har fullt upp och man får vara medveten om att det dröjer ett tag innan man får det man beställt. Dessutom så hade hon semester i samma veva som vi gjorde vår beställning.
Idag besökte vi henne och vilket möte det blev. Vi lämnade henne uppfyllda av energi och med en papperskasse med kaffemuggar. Så himla intressant! Hon bjöd verkligen på sig själv och keramikerlivet och hon berättade också lite om annat som hon hade gjort tidigare. Bl.a. om en specialinriktning inom fysioterapin som hon utövade innan keramikintresset tog över, och där pandemin spelade in i beslutet.
Stockholms färger
Ni som följt mig länge vet att jag har en liten (foto)förkärlek till kvarnar och allehanda elverk av skiftande karaktär. När vi vandrade från Djurgården in mot absoluta city så tog vi vägen över Östermalm, en stadsdel vi besökt mycket lite.
Elektricitetsverket – vilket vackert fynd. Senare uppe vid slottet fastnade blicken på en annan mycket välhållen byggnad benämnt som brandkontoret. De här gula fasadfärgerna i en aning skiftande ton tilltalar mig och jag njuter av dem varje gång jag är i Stockholm. Kanske finns det en färgkod som alla skall följa, men att ljus och skugga spelar in i hur de upplevs.
Bokstäver/ord i alla möjliga stilar (eller skall man kalla det teckensnitt) är ett annat särintresse och på de här byggnaderna bjuds jag på det också.
Så här gör man farmor
Vi tar med oss lille M och hans pappa ut på en kort bilutflykt på eftermiddagen, i regnet. På hemvägen visar M sin farmor (alltså mig) hur man går tillväga när man tvålar in sig före badet/duschen. Gnugga, gnugga…
Just nu är han på väg in i en ny fas. Trotsålder? Det är NÄ, NÄ, NÄ och NEJ – till det mesta. Vi får jobba hårt med avledningsmanövrar för att uppnå vissa mål. Idag ville han INTE ha på sig säkerhetsbältet hela vägen hem, så farmor fick fantisera ihop en historia för att få honom att sluta försöka ta sig ur bältet.
¤
¤
¤
Nationalmuseum
Mitt första besök. Om jag hade bott närmare så hade jag återvänt hit, lite då och då – för att kunna ta in allt. Jag blir lätt överväldigad på sådana här storslagna museer. Såååå många objekt i samlingarna plus arkitekturen.
När man kommer in genom entrén så ligger skulpturgården direkt till vänster och innanför den det vackra caféet. Ljuset från det magnifika takfönstret ovanför skulpturerna drog mig åt det hållet. Fönstret och själva rummet fick mitt intresse – konsten tittade jag inte på (förlåt).
Effektfullt
Men. Alltid detta men.
Utanför den stora pampiga byggnad som är Nationalmuseum i Stockholm, så står det nu ett konstverk av Ai WeiWei som heter ”Arch”. Länkar till en artikel från SVT. Jag skulle egentligen ha väntat tills den gula bussen hade passerat, men knäppte av ändå. Tycker faktiskt att det blev ganska lyckat, med den där spegeleffekten som är inne i bågen.
När jag tittar på omvärlden genom kameralinsen så kan jag ofta tycka att mycket är coolt och spektakulärt, och fotodokumenterar gärna.
Om jag tar ner kameran och bara tittar på platsen, byggnaden och konstverket så kan jag ofta känna mig reaktionär och få tankar som: passar det här konstverket verkligen här – så nära denna pampiga gamla byggnad. Tillför den något till platsen eller förstör den känslan av den. Likadant med nya stora byggnader. Häftiga att fotografera, MEN…
Gammalt & Nytt. Många krockar av olika stilar. Ibland känner jag mig tveksam, som människa – däremot tycker tydligen kameran att det blir effektfullt. ;)
Vemod
Så fint när man hinner känna den känslan – lättare nu på hösten när naturen börjar tacka för sig. Mulna och regniga dagar funkar också bra.
Idag gjorde vi ett återbesök till Björnhyltans trädgård för en kopp kaffe och fotorundtur. Snart stänger de för säsongen och trädgården hade börjat hösta till sig.
Gåstorget i gamla stan
Vet inte om vi har missat det här lilla charmiga torget eller om vi har glömt att vi har varit här. Det andra liknande stället som kanske är ännu mysigare (och som vi helt klart minns) med sina varma färger är ju det som ligger vid restaurangen ”Under kastanjen”.
@walkaboutsweden 