Vi var i närområdet för att besöka bokcaféet i Od (Crea Diem) och efteråt, så promenerade jag bort till kyrkan som ligger strax intill.
Bra beslut. Fina detaljer att fotografera.
Od betyder enligt informationsskylten vadställe – och det fanns det följaktligen ett här i Od, förr i tiden.
Gamla folkparker och folketshusbyggnader brukar vi fotodokumentera när vi stöter på dem.
Här alltså Mörrums folkets park.
Vad är det första ni tänker på när ni hör Mörrum?
För mig är det laxfiske.
Självklart heter då biografen; Bio Laxen.
Jag hade turen att stöta på en volontär som var där och skötte om diverse sysslor och jag fick växla några ord med henne, och hon sa att jag gärna fick gå in om jag ville.
Mycket information finns att läsa på fotografiet längst ned av infotavlan, som står vid ingången till parken. Om man tittar noggrant så ser man den gamla träbyggnaden som stod här innan – Mörrums Tivoli i folkmun.
Den nya byggnaden från 60-talet är ju i en lite annorlunda arkitekturstil, minst sagt.
Tänk att den här scenen stått här ända sedan 1925.
Så typiskt 60-tal.
Ja ni vet vad jag brukar säga/skriva…nåt som fångar fotoögat.
”Det där såg lite udda ut – vi vänder”.
Sagt och gjort. Ut ur bilen och dokumentera en gammal kyrkobyggnad i Ödeshög.
Varför? Varför inte?! ;)
Vilken dag, vilket väder och vilka vackra vyer.
Pioner och ett rött staket får snabbt sammanfatta en låååång dag.
Vi hade egentligen tänkt att övernatta men tyckte inte att hotellet motsvarade förväntningarna. Så vi styrde kosan hemåt istället.
Vi såg många människor som firade midsommar på ett traditionellt sätt, men vi ”firade” på ett sätt som passar oss – med en biltur i öppna landskap.
Ja idag blev jag nästan religiös…! ♥
Skrev i ett tidigare inlägg om rivningen av Borås äldsta hus och nu har jag gjort ett återbesök när allt är borta.
Så här ser det ut nu innan nybyggnationen har startat.
Sedan blir det ett kontorshus här.
Fick en fråga från Elisabet i förra inlägget om vi på något sätt dokumenterar alla ställen som vi besöker.
Svarar på den här, i fall någon annan undrar samma sak.
Sedan vi blev riktiga fotonördar för ca 10-12 år sedan så sker all dokumentation på våra bloggar och sedan några färre år tillbaka även på Instagram.
Det kanske verkar som om vi är ute och åker varenda dag, men det fungerar så att vi fotograferar mycket under de dagar som vi är ute på upptäcktsfärd och det medför att vi kan göra många inlägg, som då härstammar från en och samma resa.
Många inlägg är därför inte dagsaktuella eller ens veckoaktuella, utan kan vara från en fototur längre tillbaks i tiden.
Men nu till Varnhem, denna fascinerande plats.
Den mäktiga klosterkyrkan med alla sina vinklar och vrår.
Klosterträdgården.
Utgrävningarna uppe vid Katas gård.
Det mysiga caféet.
Historiens vingslag (flera svenska kungar ligger begravda här, bl.a. Birger Jarl).
Naturen.
Kommer man dit en underbar sommardag, som vi nu gjorde – är det svårslaget.
Har ni inte varit där än (och gillar den här typen av besöksmål) – ÅK DIT! ;)
Hittade ett intressant blogginlägg om ”Svearikets vagga”, en tv-serie och bok av författaren Dag Stålsjö som skapade ett riktigt rabalder när det begav sig.
Historikerna som bestämt sig för hur Sverige uppstod (självklart någonstans i Stockholmstrakten och den version som vi då följdaktligen fick lära oss i skolan), satte helt säkert kaffet i vrångstrupen, om de fortfarande var vid liv vill säga.
Länk till blogginlägget.
Varning till läsare med ömma tår.
Härligt annorlunda benämningar.
Efter besöket på Komosse (naturreservat) så åkte vi bara planlöst runt lite.
De gamla fina skyltarna gjorde att vi stannade till och självklart blev vi då lite nyfikna på vad Kuvarp och SMU:s sommarhem kunde vara för nåt.
Trappan på hemmet visade sig passa bra som fikaställe och utsikten kunde vi inte klaga på.
Klunkås är platsen där ladugården ligger.
Motivsökarögonen dras inte alltid till det som man kan kategorisera som vackert utan ibland bara till sådant som för en själv är lite annorlunda. Bor man som vi i inlandet så kan t.ex. hamnmiljöer locka lite extra.
Man kan nog inte kan kalla det här vackert…men nåt är det.
Tegelbyggnaderna som finns i Åhus hamn vågar jag i alla fall kalla vackra.
Såg så välskötta ut(?) och med fina detaljer.
På understa bilden som Tony har tagit så ser man detaljerna lite bättre.
Vilken neonpärla vi hittade i Karlskrona.
Älskar det här gamla och slitna – undrar om den fungerar.
Som synes, en anrik affär.
För många år sedan kom vi till Åhus trötta och hungriga. Åt.
Åkte ner till hamnen och såg inget vi gillade. Åkte därifrån och styrde kosan hemåt.
Genom åren har jag läst flera som skrivit lyriskt om Åhus och aldrig fattat vad de menade.
Men NU vet jag!
Här skulle jag verkligen vilja ha mycket mer tid på mig att gå runt i de gamla delarna av staden och detaljstudera alla fina hus. Superfint!
Vilken tur att vi gav Åhus en andra chans annars hade vi levt kvar i samma villfarelse.
Denna gången åkte vi också över Helge å och kollade in andra sidan.
Här strosade vi runt på ett båtvarv och fotograferade. Sedan följde vi den lilla grusvägen längre bort och där hittade vi naturreservatet Äspet.
Tog en promenad i sommarvärmen med ett annalkande åskväder inte långt borta.
Nu vet också vi att Åhus har mycket fint att erbjuda. Rekommenderas!
