Charmigt i Loshult

Vi besökte Älmhult för att gå på IKEAmuséet och dagen därpå åkte vi på småvägar först lite söderut och senare norrut/hemåt. Strax efter Älmhult så passerar man tydligen gränsen till Skåne – något vi inte uppmärksammade men förstod senare.

Jag bestämde före resan att jag nu skulle låta min Nikon stanna hemma och bara fotografera med mobilkameran.

Det skulle vara roligt att höra om ni ser någon kvalitetsskillnad på denna bild jämfört med de jag visat på bloggen tidigare.

Själv tycker jag mig uppfatta något litet ”brus” som jag inte ser på Nikonbilderna.
Publicerar man bilderna på Instagram och tittar på dem på små mobilskärmar så spelar det absolut ingen roll, för där är ju alla bilder lika bra – ändå.
Men på datorskärmen tycker jag nog det syns, eller?

Kanske är det ändå acceptabelt…

Annonser

Liagärde

Ungeför så här låter det ganska ofta hemma hos oss:

T: Ska vi göra nåt?
B: Menar du åka en sväng?
T: Ja, kanske…
B: Har du något förslag?
T: Nej – det finns väl ingenstans att åka, vi har ju varit ÖVERALLT.
B: Ja, men vi kanske skulle åka åt XXX-hållet.?
T: Nja, jag vet inte.

Å så åker vi i alla fall och tar med oss fika (förstås!). Helt plötsligt hittar vi en väg som vi ALDRIG åkt förut 😉 och hittar nåt intressant.
Fikar & Fotar och är allmänt nöjda.
Undrar om man kan lära sig något av denna återkommande situation?
Sneglar på T…

Konst eller bara konstigt?

Ja denna gång var svaret faktiskt givet, tyvärr Borås Skulpturbiennal 2018.

För det första: Namnet på årets biennal – ”A grin without a cat”.
Pretentiöst bara det. Hur många känner till den meningen från Alice i underlandet?

För det andra: Allt går att krångla till, om man vill…

Så här skriver curatorn om årets biennal:
”För Borås Internationella Skulpturbiennal 2018 valde jag ett tema med inspiration från den underbara barnboken Alice i Underlandet av Lewis Carroll, på grund av dess relation till det surrealistiska och intresset för nonsens.”

Ja en sak håller jag med om; nonsens.

Ni som regelbundet läser den här bloggen vet att jag verkligen är en förespråkare för Borås och det som händer här, men den här gången kunde jag inte hitta något som ”talade till mig”.
Förlåt Borås!
(och för dåliga mobilbilder)

Sveriges Nationaldag

Idag 6:e juni 2018 drar jag upp rullgardinen och ser för ovanlighetens skull moln på himlen.
En lite svalare dag efter senaste månadens värmebölja.

Numera är detta en röd dag i almanackan och därmed en ledig dag för många.
Ibland har jag deltagit i allmänna firanden, ibland inte alls.
Bilden är från 2013 då jag tydligen var i Borås stadspark – tillsammans med många andra.

Glad Nationaldag!

Brämhults kyrka – och vägen hem…

Många bilder blir det.

Besöker Brämhults kyrka och kyrkogården där.
Efter kyrktrappskaffet promenerar jag hem på den gamla kyrkvägen, fast nu i en uppdaterad variant. Tar lite bilder på den vackra naturen längs vägen och senare på ”min gata” och slutligen vårt hus.

Vilken dag – ja vilka dagar, nu i en månads tid!

Emma

Använder lite decapitation technique (en metod inom gatufotografering) även inom familjen.

Idag firade vi Mors dag i förväg, vid vackra Åsundsholm.
Trots att mina svärföräldrar bor bara nån dryg mil bort, så har de aldrig varit där och fikat eller ätit lunch. Det var på tiden!
De tyckte att det var toppen och åker gärna dit igen med ”privatchauffören”.

Vädret var lika otroligt varmt och fint, som de senaste tre veckorna. Inte en droppe regn har vi fått på hela tiden.

Åsundsholms herrgård

”I denna ljuva sommartid…”
Det finns så mycket historiska fakta att berätta om alla dessa gårdar som ligger runt sjön Åsunden, inklusive Torpa stenhus – men jag skriver bara lite kort om just Åsundsholm.

I och runt Åsundsholm växte författarinnan (fast hon inte själv kallade sig för det)
Birgit Th. Sparre upp, och man måste nog ha uppnått en viss ålder för att känna till henne och alla hennes böcker.
Jag minns att jag läste romansviten ”Gårdarna kring sjön” (alltså Åsunden) när jag var ung – och då tyckte jag att den var bra, men gissar att den kanske inte skulle tilltala mig lika mycket nuförtiden.
Wikipedia-länk.

För övrigt är Åsundsholm väl värt ett besök för sina vackra omgivningar, för en fika eller lunch – och självklart för att spela golf, det är ju en ”Golf & Country Club”.