Suck och Stön! Min tysta fina skog – stackars dig. Mitt hjärta blöder och jag känner din sorg. ♥ Det låter kanske lite flummigt men jag upplevde det så idag. Som om den skrek till mig: Hjälp mig, hjälp mig!
Trodde att alla arbeten i den närliggande skogen nu var över och att den skulle få återhämta sig. Därför bestämde jag mig för att ta dagens träningspromenad i den. Men hjälp..! Att vara i en skog och känna mig irriterad och förbannad är verkligen ingenting som jag är van vid eller rekommenderar – och så vill jag absolut inte ha det.
Nu har nämligen ”de som bestämmer” fått totalt fnatt. Discgolfbanan som skall gå genom nästan hela skogsområdet/friluftsområdet skall nu flyttas/utökas ytterligare, och där det förr gick att fortfarande gå i lugn och ro där ska nu discgolfkorgarna upp. Träden fälls, så att man kan kasta frisbeen fritt till nästa station. Utkastplatser byggs = marken grävs upp och stenplattor läggs dit för att skapa en slät och stabil yta.
Hela detta projekt känns så fruktansvärt fel. Vill vi verkligen ha färre områden med tystnad än de som finns? Skall vi inte istället vara mycket rädda om dem?! Varför kan inte ungdomar och unga vuxna vistas i skogen utan att leka i organiserad form? Vad hände? Vad gick fel?
Här är en mobilbild som visar hur det ser ut just nu. Stackars, stackars skog. ♥
