Rian designmuseum

Vilken överraskande trevlig dag igår, på alla sätt och vis. Vi lämnade ett regnigt Borås vid 9.30-tiden med västkusten som mål och mer specifikt Falkenberg. Där var det ett vår/försommarväder som är det perfekta (för mig), växlande mycket sol, svalt men inte kallt och blåsigt.

När vi närmade oss målet – denna gång utan någon medhavd fikakorg – så kom vi på att vi skulle göra ett återbesök på det mysiga konditoriet Stålboms. En fin trädgård med otaliga sittplatser, både under tak och utan. Syrenen vid entrén blommade för fullt – den färgen alltså. Vi satt inomhus denna gång och där är det minst lika mysigt.

För att bilderna ska bli skarpa och komma till sin rätt, så klicka på dem.

Sedan vidare mot Rian designmuseum och utställningen om Sveriges kända och produktiva keramiker Lisa Larson.

Vad jag gav mig själv i (försenad) födelsedagspresent visade jag i gårdagens inlägg.

Lisa Larson

Det fanns EN enda sak som jag hade bestämt mig för att jag ville göra denna sommar, nämligen att besöka Rian designmuseum i Falkenberg och se utställningen om Lisa Larson där. Kanske bör man vara i min ålder eller äldre, alternativt ha keramik som samlarintresse för att kunna få en extra dimension till alstren som visas.

Helt klart är det igenkänning – det att jag har sett föremål som hon har skapat, hemma hos vänner och släktingar genom åren, och det gör att hela utställningen får ett inslag av nostalgi.

Jag unnade mig faktiskt en försenad födelsedagspresent (tack svärmor) och köpte en av Lisas alla katter. Den gör mig glad och ska få en hedersplats i vår nya lägenhet senare.

”Katt som formgavs för Gustavsbergs Porslinsmuseum under 2000-talet. Den tillverkades sedan av Keramik­studion Gustavsberg under några år. Det är lätt att blanda ihop denna katt med Jura-katten och Menageri-katten.” Enligt info från nätet.

Min bror och jag

En bild från 1962. Vi två har alltid trivts ihop – ja i alla fall i vuxen ålder. ;) Sedan några år tillbaka är han också det enda syskon jag har kvar.

P r e c i s samtidigt bryter vi nu upp från det gamla och välkända, och byter båda två också boendeform – från hus till lägenhet. Vilket sammanträffande.

Efter att vi båda har bott länge på en och samma plats med våra respektive, så går nu hans och mitt flyttlass under juni månad (ja kanske under juli också för min & makens del) detta år.

Jag rör på mig hela fyra mil (men jag/vi byter i alla fall kommun) ;) men brorsan flyttar till en helt annan del av Sverige. Till en plats där han inte har någon anknytning alls, det blir en omställning som heter duga.

Hur startar man om vid 71 års ålder? Hur gör man? Hur hittar man vänner när man inte längre har den självklara mötesplatsen, som på en arbetsplats. Inte heller familj eller släkt. Gissar på att de olika pensionärsorganisationerna och dess aktiviteter inte är något för honom – i alla fall inte än på ett tag.

Inte bara flyttar han 65-70 mil, han avslutar också sitt yrkesliv. Pigg och frisk som han är så arbetar han fortfarande. Snacka om livsförändringar. Skulle inte förvåna mig om han börjar jobba igen, på något vis.

Nu får vi en ännu större anledning att besöka Skåne och vackra Österlen framöver. Lycka till – det önskar jag oss båda: min bror och jag. ♥

Vi hade planer

Som vi ändrade på när vi såg det ostadiga vädret som härjade på meteorologernas väderkartor. Det såg inte ut att spela någon roll om vi valde att åka norrut eller söderut. Så de utflykterna får vi ta lite senare.

Trekaffet bestämde vi i alla fall, att det skulle intas på Vings kvarncafé. Sagt och gjort. Sedan svängde vi förbi hembygdsgården i Tolkabro (och jag tog några bilder) och så tillbaka hem.

Nostalgiperenn för mig – tänker alltid på farmor och farfar när jag ser dem.

Ha – ännu en täljd figur(er)!
Ett litet specialfotointresse för mig att hitta intressanta små saker på fönsterbrädor (särskilt) i hembygdsstugor.

När jag fotograferar genom fönsterrutan på andra sidan huset, så ser jag de små träfigurerna på avstånd. De sitter där tillsammans på bänken…

Klart att det skall finnas en förening med det intresset. :)

Tack och förlåt

Villa Alphyddan (i Borås) vid Sven Eriksonsgatan (nr 24) ritades av den mycket produktive arkitekten Lars Kellman och uppfördes 1895 åt disponent Albert Evers.

Här inne i den anrika Alphyddan skrev vi igår på köpekontraktet och fick träffa de nya unga ägarna till vårt (f.d.) hus.

Tack och förlåt – till alla er som har orkat läsa om vår resa från beslutet att flytta till Tranemo (i och med att vi fick ett löfte om att få en nyproducerad hyreslägenhet där) och genomförandet av försäljningen av vårt hus. Kanske har det blivit lite tjatigt för er.

Tack till alla er som har uppmuntrat oss, önskat lycka till och delat med er av egna erfarenheter. Det uppskattas verkligen. Tack likaså för grattishälsningar nu när allt är påskrivet och klart.

Nu är det ”bara” resten kvar. ;) Befarar att inläggen även framöver kan handla om flytt och inflyttningar under resten av året. Nästa år nån gång kanske vi börjar återgå till ett mer varierat inläggsutbud. Gissar på att det kan bli en hel del inlägg som handlar om vår nya bostadsort. Under hela våra liv så har vi bott i och omkring Borås, så det ska bli superkul att få bo på ett ställe till i livet.

Nu ska vi se till att unna oss lite utflykter framöver tillsammans med kamerorna. Jag vet åt vilket håll jag vill åka.

Nu firar vi för fullt

Idag var det dagen D. Dags för kontraktsskrivning på mäklarfirmans kontor. Jag blev faktiskt lite rörd när jag fick träffa det unga paret som köpt vårt hus, de är till och med yngre än vad vi var när vi köpte det (för 40 år sedan) – och med en liten nyfödd.

Mäklaren hade gjort det så trevligt, det fanns allehanda tilltugg, kaffe och bubbelvatten. De (Husman & Hagberg) har sitt kontor i ett av Borås anrika fastigheter, precis i anslutning till vår stadspark.

Efter genomläsning av alla paragrafer i kontraktet så började signeringen och underskriftsskrivandet. Tre tjocka buntar som vi alla skulle signera varenda sida av, plus ett par sidor med namnteckningar. Pjuh!

Sedan hem och fira (för andra gången idag). Allt känns sååå härligt – nu är denna delen av flyttprocessen avklarad. Nu ser vi fram emot allt det andra – det nya livet.

Vings kvarn i Hökerum

Fortsättning på gårdagens inlägg, nu utomhusmiljön.

Här blir det supermysigt att sitta och lyssna på olika framträdanden. Den nybyggda estraden ligger perfekt där i sluttningen och grönskan.

Viskan brusar precis lagom mycket, precis intill.

Gott om sittplatser finns det, både ute och inne.
Log när jag såg placeringen av hammocken – här kan man sitta och lyssna på vattnet…

Alla dessa entreprenörer

Som vågar satsa på små och/eller stora projekt, trots att utbudet av diverse verksamheter redan är så stort. Många gånger har jag skrivit om att det bästa med sociala medier (för mig) är alla tips på (nya) små pärlor att besöka. Inte visste väl vi att det skulle öppna en ny verksamhet i Hökerum – som bara ligger ett par mil hemifrån – med tillhörande kvarncafé.

Så tipset registrerades av mig som ett framtida besöksmål, men redan dagen efter så åkte vi dit. Vi blev sannerligen glatt överraskade. Vilket jobb det måste ha varit att iordningsställa dessa stora ytor för café m.m. När allt är helt klart och utomhusytorna har ”satt sig” så kommer det att bli ett toppenställe.

Kul att se att de har tänkt till när det gäller barnfamiljer också.

Entréplanet.
Varma färger.

Mmmm..!

Andra våning.

Byggnaden var full av invignings-och lycka till-blommor från dagen före(?).

Många bilder blev det – fortsätter med några utomhusbilder i nästa inlägg.