Notering

Och vinnaren är:

Årets matbluff 2018 är utnämnd: Lätta Original
Aja baja man får inte lura konsumenterna. Palmolja vill vi inte ha i våra matvaror!

Länk till Äkta vara.

Annonser
Notering

Snälla – Tänk på döden!

Nu skriver jag ur mitt perspektiv, som barn till nu avlidna föräldrar och som syster i en syskonskara – och som den person i familjen som haft hand om det mesta p.g.a. att jag stått som dödsboets adressat och också bott i samma stad som mina föräldrar.

Jag vill absolut inte att våra egna barn ska ha så mycket att ta tag i efter oss, som det blev för mig (med stöd av min make).
Fortfarande efter 5 år sedan sista förälderns bortgång så är inte allt helt klart för vår familj p.g.a. en missad utskiftning till oss syskon. Så alla arvtagare, se till att ALLT blir skiftat efter bouppteckningen.

Visst döden kan komma hastigt, men på alla andra tänker jag nu.

1. Våga tänka tanken: Jag kommer att dö. Inte om eller ifall att…
2. Vad skulle kunna hända då – vilka situationer skulle kunna uppstå?
3. Vad lämnar jag efter mig – finns det några oklarheter?
4. OM ni vill att någon i familjen/släkten skall ärva en specifik ”sak” – skriv ned er önskan eller skänk bort det medans ni lever.
5. OM ni har möjlighet, så flytta gärna till ett mindre och lättavyttrat boende.
6. Om ni inte har det så ta tag i allt som ni har sparat på er under en hel livstid – kanske finns det någon som gärna hjälper till. Röj, röj och åter röj!
7. Berätta gärna hur ni vill ha det med begravningen. Ingen ceremoni alls, borgerlig eller vanlig. Jordbegravning eller kremering. Var vill ni bli begravda och ska det finnas en tydligt markerad plats som talar om att det är er viloplats.
8. Skriv gärna en fullmakt innan ni blir för sjuka (senare blir allt krångligare), till någon som kan ta hand om alla bankärenden och övriga papper.

Jag har säkert glömt flera saker, men detta är vad jag kommer på just nu.
Visst det kan upplevas som egoistiskt att man vill slippa så mycket praktiskt som möjligt efter någons död, men ibland kan jag också känna att föräldrarna inte tar tag i det här, utan det tas för givet att det ska barnen/barnet ”ta hand om”.
Man vill inte prata om döden – och allt som följer på den.

Ja ni kanske anar att jag är en aning trött på att det aldrig blir ett totalt avslut…
och ja, vi själva röjer, slänger och skänker bort gamla oanvända ägodelar regelbundet.

Men det ska också sägas att jag har lärt mig saker som jag inte hade en aning om förut – och jag gillar att lära mig saker.

Notering

En sorts lycka

Är det helt enkelt så som man har hört genom åren:
”Kroppen är till för/mår bra av att röra sig”!?
Fast kanske i betydelsen av att också regelbundet ta i ordentligt?

Ja jag upplever i alla fall nu en stor lyckokänsla av min gymträning.
Igår var absolut en sådan dag, lyckan liksom spritter runt i hela kroppen.
Glad, pigg och lycklig alltså.

Kan bara jämföra med hur det har varit för mig under de senare åren, före 2018. Problem med rörelseförmågan, mycket värk i hela kroppen och allmän frustration. Låg framtidstro…

Märker att jag måste träna ganska hårt för att uppleva den maximala effekten.
Det går inte att jämföra med mina relativt långsamma promenader som var min huvudsakliga träningsform förr. Klarar man däremot att gå aktivt och få upp pulsen rejält, då kan man säkert få effekt.
Jag tror nämligen att det huvudsakligen är den tuffa och varierade cardioträningen som jag kör före styrke-och cirkelträningen som ger resultat.
En rejäl pulshöjning verkar vara eftersträvansvärt.

Nu ligger mitt fokus på vad jag kan träna, och därmed välja de redskap och träningsmetoder som jag klarar av.
Den negativa inre monologen om det som jag inte längre kan har tystnat, för jag kan faktiskt träna och också se en del resultat.
Å så det där med l y c k a n . . . !

Lördagsbesök på Borås Kulturhus

Läste i lokaltidningen att Borås Konstmuseum nu slutar med inträdesavgift. Bra!
Då blir det kanske tätare besök där för oss.
Började med ett besök på biblioteket där vi satt en stund och läste och senare när museet öppnade så gick vi runt där inne och kollade vad som var aktuellt just nu.

Tog några bilder i konstverkstaden – det brukar ofta finnas lite intressanta detaljer att fotografera på sådana ställen.

”Det där kunde varit jag”

Så sa maken när han fick syn på den här målningen på Borås Konstmuseum igår.
Jag tycker att man känner igen stämningen i den här tavlan.
Kläderna bidrar starkt till att vi uppfattar det som en ögonblicksbild från 1960-talet. Vi hade båda likadana hängslen någon gång under den tidsperioden.

Något som jag ofta reagerar på när vi besöker olika museum är ljussättningen.
Hur tänker de? Själv hade jag aldrig gjort på det sättet. Kritvita väggar och för starka lampor är ingen bra kombination.
Jag har gjort mitt bästa för att tona ner kontrasterna men helt bra blir det inte.