Nu har det blivit extra intressant att läsa lokalnyheterna som handlar om Tranemo – vår blivande hemkommun. Borås Tidning har rapportering från Sjuhäradsbygden och så finns det en lokal gratistidning som heter Svenljunga-Tranemo Tidning (STT). Den ska jag börja läsa regelbundet nu för intressanta tips om både det ena och det andra.
När jag läste den senaste utgåvan så såg jag att de hade en artikel om den gamla biografen vars skylt vi alltid tittar lite extra på, när vi åker förbi. Det skall bli en nysatsning av biografen och i år blir det filmfestival. Artikeln går att läsa HÄR. Tranemo är i år utsedd till filmårskommun och alltihop startar den 28 januari med Göteborg Film Festival i Tranemo medborgarhus.
Det är namnet på ett konstverk som är på tillfälligt besök i Borås, placerat framför rådhuset på Stora torget. Olika konstnärer har målat ansikten som projiceras på ett stort vitt huvud. Vi tog en kvällstur ner till stan igår och tog några bilder som dokumentation.
Så hamnade vi vid Fluxfallet i Molla bokskog. Vi hade ett ärende i trakten och på hemvägen valde vi en annan väg och spontant bestämde vi oss (när vi fick syn på skyltarna) för att gå de 400 metrarna fram till fallet. Solen höll precis på att kämpa sig över trädtopparna och gav ett löfte om att ljusare tider är på gång.
Detta var mitt första besök vid fallet och det lär bli fler. Idag var vädret och naturen inte riktigt till sin fördel. En varmare dag när grönskan kommit igång och fikakorgen är med, då blir det fint. Vi kollade bara in utsikten men man kan också välja att gå en annan väg och komma ner till slutet av fallet och det ska vi absolut göra nästa gång.
Vi tittade till ”vårt” hus idag, i samband med att vi hälsade på lille M.
Nu är fyra våningar klara och jag stod och fantiserade om att betongplattan som svävar i luften, är vårt golv – på väg att monteras på väggarna. Nästa vecka påbörjas förhoppningsvis byggandet av vårt våningsplan (5). Sedan är det bara vinden och taket kvar. Fascinerande att få vara med om byggprocessen och samtidigt veta att det skall bli vårt nya hem.
Idag lämnade vi in det undertecknade hyresavtalet på byggfirmans kontor.
Åkte till NoN:s lagershop utanför Borås för att inhandla en liten pryl, och blev glatt överraskad över deras information vid ingången, gällande den pågående pandemin som nu har tagit ordentlig fart igen i.o.m. omikronvarianten. Däremot är det tråkigt att vissa kunder slänger en blick och ignorerar alltihop. ”Vet bäst – kan själv”-syndromet har ingen övre åldersgräns. Även jag kan känna av det syndromet vid vissa tillfällen, men inte just när det gäller pandemin.
Där fanns i alla fall desinfektionsgel, gratis munskydd och engångshandskar + uppgift om hur många kunder som kunde vistas i lokalen. Strålande NetonNet!
Så heter ett kulturprojekt i Tranemo. En anställd kommunpoet vid namn Jimmy Alm får i uppdrag att varje vecka under ett år skildra platser och människor i Tranemo kommun. Rabalder blev det, åsikter framfördes, bu och bä. Personligen (men jag bor ju än så länge utanför kommunen) tycker jag att det hela är en mycket bra idé. Tranemo finns numera på Sveriges kulturkarta.
Kanske har min positivitet till hela projektet att göra med att jag växt upp med en diktande förälder, och själv har haft en period av mycket poesiläsande i min ungdom. Kan dock inte själv prestera texter i diktform – men uppskattar de som kan.
Här följer senaste dikten från Jimmy. Den handlar om det gamla väveriet i Uddebo. Den fyller mig med vemod.
Till Väveriet i början av 1900-talet fick du din första kropp på södra sidan av Assman den byggdes i tegel fylldes med remdrivna maskiner och blev arbetsplats för invånarna i Uddebo i mer än hundra år utifrån omvärldens resurser och behov anpassades ditt inre dina maskiner har vävt med papper, ull och bomull med rayon, lin och plast de köptes in för att kunna väva plysch och epinglé med jacquard-tekniken kunde kunden själv få välja sin design du var känd för din höga trådtäthet som gav slitstarka tyger till säten på otaliga möbler bussar tåg och arenor under alla år har ägarna avlöst varandra men de som levde sina liv i din kropp stannade i regel till sin pension det höga bullret stressen från ackordet och spindlarna som kunde slå av handleder vägdes upp av gemenskapen du var deras andra hem fyllt av hyss, kräftskivor och fester i lunchrummet det fanns en stolthet över arbetet som utfördes och en glädje i att göra det tillsammans när dina dörrar låstes den 29 juni 2012 så splittrades en familj en sorg som inte går att förstå för den som inte delar familjens minnen men som idag kanske kan lindras av att du inte blev förstörd av att de som arbetar i din kropp idag hedrar minnet av den du var
Eftersom julen är bortplockad sedan några dagar tillbaka så fick jag idéen om att packa ner sakerna i en flyttkartong och märka den med JUL. Troligtvis kommer vi inte att använda just de sakerna i det här huset någon mer gång.
Det märks en liten skillnad i vårt sätt att röja/rensa den här gången. NU finns det verkligen många saker som har med villaboendet att göra som vi inte behöver spara på mer ”om utifall att” vi skulle hålla på med något fixarprojekt framöver. Så nu är vi tuffa i våra beslut.
Vi har väldigt få saker (om några) som vi absolut inte kan göra oss av med. Det som är i bra skick lämnar vi till Myrorna. Fast vi har röjt regelbundet här hemma de senaste åren (dö´städat) så blir vi ändå förvånande över alla dessa säckar och kassar som nu fylls. Sååå kul jobb och det bästa är ju att det sker under noll tidspress.
Varje dag så brukar jag slänga ett öga på bloggstatistiken för det senaste dygnet. Reagerade idag på att ett visst blogginlägg nu plötsligt hade fått flera besök. Brukar fråga mig själv, vad är på gång när det gäller det som omnämns i det specifika inlägget och som människor kan tänkas söka efter. Så nu undrar jag följaktligen vad som händer antingen när det gäller den fina korvskylten i Växjö, alternativt vad händer med korvkiosken utanför Särlaskolan i Borås.
Ett annat inlägg som mycket ofta finns med i statistiken är ett som jag gjorde för ca 3 år sedan och som handlar om det gamla sanatoriet i Hultafors. Varför detta regelbundna sökande på Hultafors, kan man undra.
Allt är liksom nära i vår blivande nya hemort. Tjugofem meter bort (från ena gaveln av ”vår” byggnad) ligger Tranemos nya fina bibliotek som kallas för Centralen. Målat i färgtoner som gör att det sticker ut , med läge strax intill Tranemosjön. Färger som jag personligen tycker om men jag vet att det fanns personer som tyckte annorlunda.
Vi blev mycket positivt inställda när vi gjorde vårt första besök där, precis när det var nyöppnat och nu gick vi snabbt in och tog några bilder igen. I samma byggnad ligger också Fridas hotell & bistro. Dit skulle vi kunna gå och äta lunch (om det finns kvar när vi flyttar in i lägenheten) och på hotellet skulle ”stockholmarna” kunna bo när de hälsar på.
Exteriören vid entrén.Tänkte på det där jag skrev om rollatoravstånd när jag tog den här bilden.Andra våning av biblioteket med utsikt över sjön, den då ösregniga dagen som vi kollade på den blivande lägenheten.Alfonsböckerna har varit populära vid vilostund/nattning av lille M.Inne på bistron, ett par av citattavlorna.
@walkaboutsweden 