Motel L i Lund

Uppiggande!

En dryg halvmil från stadskärnan ligger ”hotellet” (motell associerar jag med en helt annan typ av enklare boende), i området som heter Brunnshög.

Ett väldigt expansivt område. Otaliga företag och även boende, som synes på denna bild.

En Irish coffee – när drack jag det senast. Har inte druckit många överhuvudtaget i livet, men den här var ljuvlig. Skybaren uppe på 12:e våningen, den ville vi inte missa.

Utsikten åt andra hållet, mot Lund.

Tänk att Lund har satsat på att bygga/dra en helt ny spårvagnslinje genom stan. Den kunde man hoppa på bara 100 meter från hotellet och enkelt ta sig de 5,5 kilometrarna ner till Lunds Centralstation. Så smidigt! Då slipper man krånglet med att försöka hitta parkering i citykärnan.

Dikt om Pyttebanan

Vi tog en kort tur bort till Uddebo för att leta efter spår från järnvägen. På en bit av banvallen/cykelleden hade en del av Tranemos kommunpoets (Jimmy Alm) dikt om just Pyttebanen, målats på asfalten. Snyggt! Lägger in en film under dikten.

Pyttebanan.

1894–1961

du började
med en längtan
från kusten i Falkenberg
att ta dig inåt landet
din räls
smal och krokig
mellan höga furor
lades i etapper
genom Ullared
Mjöbäck och Holsjunga
tills du 1904
blev klar i Limmared
längs dina etthundratvå kilometer
fraktades trävaror, möbeltyger
och spannmål
du hjälpte folk till släktingar
till högmässan och havet
med dina ånglok
motorvagnar och rälsbussar
dina stationshus
blev samlingsplatser
där fanns posten
och möjligheten att möta
andra bybor
länge var det ett nöje
att stå och se på
när sista tåget
gick för dagen
du var uppskattad och kämpade på
provade till och med
att köra ett tåg
med en flygplansmotor
men du blev aldrig lönsam
bilismen tog över
och dina smala spår
gjorde dig omöjlig att föra samman
med den räls
som fortfarande finns kvar
de sista åren
hölls du vid liv av staten
men till slut
fick SJ lov
att stänga ner dig
och riva upp din räls
trots detta
lever du kvar
utan dig och din banvall
hade vi inte haft cykelbanan
som gör det enkelt att röra sig
mellan orterna som en gång i tiden
trafikerades av tåg

Nördiga tillsammans

Det är verkligen så himla kul att dela en hobby (med sin partner), att t.ex. med kamerans hjälp snöa in på olika specialområden. Vi skulle ta en fotobiltur och vi hade som vanligt någon slags riktning, men något mål kom vi aldrig fram till. ;)

Vi åkte en väg som vi relativt ofta åkte förr i tiden, när vi skulle dra oss ut mot västkusten. Plötsligt började vi fokusera på området bredvid vägen, istället för att bara ha landsvägen som en transportsträcka.

Nu när vi bor i Tranemo så har vi tänkt att vi ska kartlägga lite av de olika gamla järnvägarna som fanns här förr, och en av dem kallades för Pyttebanan och slutade/började i Falkenberg.

Vi började alltså att åka in på de små avtagsvägarna från landsvägen och då hittade vi spår av banan, på många ställen numera cykel/vandrings-led.

Här gick den gamla landsvägen…

Erikson Cottage

En plats som blivit vida känd för sina fantastiska glashus som man kan bo i, mitt ute i skogen eller kanske det/de som ligger vid sjökanten. Hit kommer gäster från när och fjärran, bara för att få uppleva något för dem alldeles speciellt. T Y S T N A D E N, lugnet och naturen.

I kön till fika-disken så hörde vi att det berättades om gäster som bott i glashuset, legat i sina sängar och sett en magisk natthimmel översållad av stjärnor – en helt ny upplevelse för dem.

Vilken ynnest det är att bo i ett glesbefolkat land ändå, tänker jag. Att bara kunna gå rätt ut i skogen och vara alldeles ensam…

Att caféet dessutom serverar Sveriges godaste bullar (plus mycket annat) det är en extrabonus.

De här kaffekopparna föll maken pladask för, så nu har vi kontaktat keramikern och gjort en beställning.

Keramikern heter Trine Lise Gården och hon har en verkstad i närheten.

Om det hade regnat så hade man kunnat sitta i myset här inne i växthuset. Kanske tänt ljusen också…

Sista dagen som husägare närmar sig

Nu har vi under några dagar ägnat oss åt att städa hela huset och allt börjar bli klart för att lämna över nycklarna till den nya unga ägarfamiljen.

Ett besök återstår till platsen som har varit vår adress i nästan 40 år, då med släpkärra för att lasta på det allra sista som skall till återvinningen och ta med alla städattiraljer hem. Då ska vi också fixa till trädgården en sista gång så att allt blir fint tills de nya ägarna flyttar in.

Jag tittar sällan bakåt och jag är inte särskilt nostalgisk eller fäst vid platser/boenden, men man vet aldrig vad som sker framöver. Kanske drabbas jag av det stora vemodet helt plötsligt, när jag kan börja slappna av…

Hej då huset, hej då trädgården & hej då alla grannar! ♥

Hörnebo skiffergruva

Någon slags riktning, ett vagt mål – ja så brukar våra bilresor vara upplagda, och just det här målet ville vi gärna nå. Annars är det som jag brukar säga att det är själva småvägsresandet som är grejen.

Det här utflyktsmålet/tipset var verkligen en höjdare (fast vi var långt ner). Rekommenderas å det starkaste – åk dit om ni har möjlighet!

Ligger i närheten av Ramkvilla i Småland.

Här har vi precis svängt in på den 7 kilometer långa grusvägen som leder fram till gruvan. Ganska dåligt skick på den vägen, men skam den som ger sig.

På väg ner.

Temperaturen sjönk betydligt.

Efter den långa promenaden i den kolsvarta gruvgången (ficklampor är ett måste!) så kom vi ut till fantastisk grönska i de stora dagbrotten.

När maken är med på bilderna så får man ett perspektiv på gruvhålens storlek.

Uppe vid parkeringen fanns stora högar av skiffer.

Antikveckan i Limmared

Nu är jag egentligen inte rätt person för det här fotouppdraget för jag är inte speciellt intresserad av gamla grejer. Särskilt inte nu efter flyttprojektet från hus till lägenhet. Inga fler prylar tack – förrän vi har flyttat färdigt.

Kände ändå att jag var tvungen att besöka detta årliga event i det lilla samhället, bara 7 km från där vi bor nu. Startade dagen med en kaffe och glasskula utanför Glasets hus och därefter gick jag längs med Storgatan och tittade in lite här och där.

Glasets hus med den karaktäristiska formen på flaskan, som ett stort fönster i entrén. Coolt!

Tänk att denna lilla ort har lyckats med att marknadsföra sig så bra. Extra många besökare under antikveckan förstås.

Besökte fyra butiker och har delat upp dem i fyra olika bildspel. 1. Gamla bokhandeln. 2. Andra handen. 3. Vintage Interior Design (osäker på om det är butiksnamnet?) 4. Släktens antik & skrot.

Eksjöhovgårds slottsruin

Precis när vi lämnat Sävsjö så får jag syn på vad som ser ut att vara någon slags ruin. Vi svängde in på parkeringen för att kolla upp vad det kunde vara.

Meningen när vi lämnade Tranemo en gråmulen morgon var faktiskt att vi skulle få ta en biltur utan att solen ständigt gassade in i bilen. Det blev ingenting med det – en timma efter avfärd var himlen blå (och solen gassade). Att det är somrigt och vackert är ju svårt att klaga på, men AC:n får jobba hårt och ibland längtar man efter skugga.

Ruinen ligger så vackert i sjön med det fantasifulla namnet Eksjöhovgårdssjön. ;)

Den gamla affären

När vi kommer till nya byar, orter och städer så kopplas spanar-ögonen på. Något vi brukar registrera är den typen av byggnader som bilderna nedan visar.

Någon av oss uttalar orden: Det måste väl vara den gamla affären. Ibland stannar vi till och dokumenterar lite och gläds åt att vi båda gillar samma typ av nörderi.

Allt är inte skinande och vackert i mitt bloggflöde, men det vet ju ni som tittar in regelbundet. Har ni följt mig i många år så vet ni att jag tidigare hade min ”rostiga period”, ungefär som Picasso hade sin blå period. ;)