Textil i Od – interiör på landet

Beläget ca 3 mil från både Borås och Ulricehamn. Tror att de har en stor och trogen kundkrets. Själv var jag där för första gången för ett par år sedan.

Hade jag kunnat beställa via nätet så hade jag gjort det, men de har ingen försäljningen via nätbutik. Vi var på plats 5 minuter före öppning och kunde då vara alldeles ensamma i affären. Visste exakt vad jag skulle ha så vistelsen var kort. Butiken har föredömligt gjort allt för att Coronasäkra.

Den f.d. Missionskyrkan.
Strålande! Personligen så hade 10 personer känts för mycket, men idag var jag alldeles ensam. ♥
Vårkänslor!?
Munskydd på!
Personlig avdelare – istället för de av plast.
Minns knappt när jag var i en fysisk butik och handlade senast. . .
Två längder mönstrade gardiner och två enfärgade. Mönstrade kuddar och enfärgad duk. Väldigt svårt för mig att acceptera mönster i textilier och tapeter här hemma, men jag försöker vänja mig.

Det blev inte alls som jag tänkt mig

. . . men jag vill ju inte klaga på det här solskensvädret som från klar himmel plötsligt uppenbarade sig. Min fotovision för dagen var en dimmig mosse i gråväder men den bildtanken får vila tills rätt plats (och väder) dyker upp.

På hemvägen valde vi att köra en mycket bekant väg – här har vi åkt, fotograferat och fikat hundratals gånger, genom de dryga 40 år som vi har varit ett par. Tror dock att det allra första besöket vid Torpa stenhus skedde någon gång på 1960-talet, då under en skolresa.

Inte mycket är sig likt jämfört med då. Nu är allt så turistanpassat och tillrättalagt, med flera parkeringar, toaletter och café. E g e n t l i gen är det inte riktigt i vår smak, men det blir ändå ett par besök i området varje år.

Äntligen!

Tänker alltid på Svenska akademien och det årliga tillkännagivandet av litteraturpristagaren när jag utropar det ordet . Vadan denna eufori kan man undra.

Jo jag har efter 12 år med min alternativa kostmodell (lchf) äntligen hittat ett recept på glutenfritt bröd, som verkligen smakar perfekt (efter de smakpreferenser som jag har nuförtiden – de är ju inte riktigt som förr, då när jag åt som de flesta). Så för en person som alltid äter vanligt bröd, så ter sig nog detta inte som någon fantastisk smakupplevelse. De som kan äta allt har ju så många goda brödsorter att välja på.

Man kan med fog tycka att det är mycket konstigt att en person som är bröd-och något-gott-till-kaffet-älskare går över till LCHF-modellen som utesluter just gluten och socker. Men ”nöden har ingen lag” och är det just det som gör att man får en glad och smärtfri magen, då gör man de uppoffringar som behövs.

Att nu återigen kunna äta mjukt bröd till kaffet, det är nästintill som att ha vunnit högsta vinsten. På Instagram finns Camilla som är en riktigt bra lchf-receptspridare. Jag har lagat så många av hennes maträtter och nu tills sist även bakat hennes mjuka bröd. Nu blir det inget fröknäcke mer under en lång tid framöver.

På stan

I år firar (tydligen) Borås 400 år som stad, grundad av Gustav II Adolf. Precis som Göteborg – också 400 år i år. Kungen slog två flugor i en smäll verkar det som – ja det är ju inte så långt emellan städerna. Numera åker vi till Göteborg på 40 minuter. Undrar hur lång tid det tog 1621? Kungen kanske överhuvudtaget inte var på plats utan bara skrev på privilegiebreven. Vilken typ av firande det kommer att bli under 2021 det styrs väl en hel del av hur pandemin utvecklar sig, kan jag tänka.
Dagens promenad startade vid Anna Lindhs park med utsikt över Södra Torget, i folkmun oftast kallat för Busstorget. Jag hade klätt mig varmt men ändå bet den svaga nordanvinden i näsan.
Den här filuren gör mig alltid glad, där på andra sidan bron över till stadsparken. Statyn kallas för ”Mate hunting” och är gjord av Marianne Lindberg de Geer.
Jag har upptäckt att jag ofta tycker om konstverk av Sven Lundqvist och den här statyn i stadsparken är inget undantag, ”Fiskargosse”, 1991. Konst som står utplacerad i ens hemstad under många år kan man helt plötsligt ”få syn på” och bli nyfiken på. Oftast underlättar det om man har en kamera i handen och därmed har tagit på sig leta-efter-motiv-glasögonen.
Det här är jag svag för – en detalj som plötsligt fångar blicken. Ingen praktisk funktion men jag blir i alla fall på ett himla bra humör. Butik Face på Gågatan.

Skrattar gott

… när jag sitter och tittar igenom mitt bildarkiv och kollar upp gamla nyårsbilder. För det första så hittar jag knappt en enda bild som är tagen just den 31:e december. Det blir tydligt hur otraditionella vi två är – nyårsafton är precis som vilken annan dag som helst, verkar det som.

2015 så hittar jag äntligen några bilder med ”rätt” datum. Håll till godo. :D

För några år sedan så hade vi en period då vi ofta fotograferade graffiti. På svenska skulle jag vilja kalla dem för city-kladdare eller vandaler. Stället där de här bilderna är tagna, kan jag dock tolerera att det kladdats på. Det är ett gammalt nedlagt militärt övningsområde där soldaterna tränade på strid i stad. Bättre här än inne i stadskärnan, kan jag tänka.

Gott Nytt År! (och det lär inte bli någon bild i år heller…) ;)

Livets första julklappsutdelning

Lille M:s föräldrar fick agera paketöppnare, denna den allra första julaftonen. Något tidigt för att få böcker i julklapp kanske, men föräldrarna försöker skapa läggdagsrutiner där läsning redan ingår. Tids nog får han titta och känna på dem lite mer själv. Bodies (nu i storlek 68) går åt i ”parti och minut”.

Minns tydligt hur jag tyckte att mamma med bebis-livet i stort sett bara gick ut på att försöka få av nedbajsade kläder, få de små kropparna avtvättade och bytta på och efter det ett evigt tvättande av de små kläderna. Däremellan mat-och sovstunder och försök till att ”bara vara”-stunder. Det gick säkert sådär – något som är betydligt lättare nu som farföräldrar.

Ska bara meddela

…att just nu är det väldigt svårt för mig som farmor att inte lägga ut bilder på barnbarnet (och/eller hans föräldrar) såsom vi har kommit överens om, men det här lilla utsnittet nedan är tillräckligt anonymt. Förstår helt och fullt att jag är partisk men det är så himla mysigt nu med alla juldetaljer.

Svärdottern har tagit helt magiska bilder på lille M i sängen och en ljusslinga med dioder placerad runtomkring honom – vilka julkortsbilder. Igår var vi hos dem när de plockade in julgranen och hängde upp (den himla smart konstruerade) ljusslingan och den första röda kulan.

M var totalt fascinerad…och vi av honom.