En ledig dag

…blev till en aktiv dag. Vi köpte två kassar med julblommor och dessutom middagsmat och åkte iväg till min svärmor. Dels som sällskap och dels för att hjälpa till lite med julpyntandet. En 6-timmars dag blev det.

Tillsammans försöker vi enas om att svärfar har det bättre där han är nu, med personal som vet hur man tar hand om dementa människor och där det finns många andra runtomkring honom – som sällskap. Han har ofta sagt till svärmor att han vill att det ska hända saker och att det är så få människor som han träffar. Inte konstigt alls, så fort som vi har gått ut genom ytterdörren så har han glömt att vi har varit där.

Brokvarn i Öxabäck

Ett väldigt trevligt och nytt ställe för mig. Att det också hade byggts en spång utmed Sävsjön med fina rast/fika-platser var en stor extrabonus. Hit vill jag absolut återvända under en annan del av året.

Maken har besökt kvarnstället i vintertid för några år sedan och med hjälp av kyla och is blir platsen extra vacker. I hans inlägg hittar ni de nytagna bilderna och den gamla.

Alltid kul med lite humor. :)

Allting var väldigt välskött och i flera av den stora kvarnbyggnadens fönster fann adventljusstakar och stjärnor.

Väskan var packad

Allt gick mycket bättre än vad vi hade befarat. Maken körde idag sin pappa till ett demensboende. Nu gick det helt enkelt inte att vårda honom i hemmet längre. Så många tokiga händelser som min gamla svärmor inte kunde hantera.

Nu hoppas vi att han kan stanna där han är tills han kommer in på ett permanent boende, närmare sin bostadsort. Jag/vi ska nu försöka återskapa i vårt minne den härliga och sociala människa som han var förut – innan herr Alzheimer flyttade in i hans hjärna.

Borås Bright Art

För någon vecka sedan bestämde vi oss för att åka in till Borås lite senare på dagen, än vad vi vanligtvis gör. Vi hade sett flera spännande bilder på sociala medier från ljusutställningen. Jag har tidigare inte varit överväldigande positiv till ljuskonst, men jag får ”krypa till korset” och erkänna att det här var riktigt häftigt.

Startade med att kolla på vad som fanns inne på Borås Konstmuseum, för att invänta att mörkret sänkte sig mer över utomhusverken. Som sagt; jag blev verkligen positivt överraskad. Ljud och ljus i alla möjliga variationer.

Fortsatte sedan rundturen i staden. En personlig vinnare har jag, men mycket var hur coolt som helst. Ett besök rekommenderas om ni är i närheten.

Strax utanför Kulturhuset, intill den vackra Gustav Adolfskyrkan står detta verk. Påminner mig om en slags adventsdekoration. Enkelt och vackert – i mörkret.

Min favorit! Alla ”spöken” i grupp, vid Viskans strand i Stadsparken. Så himla mysig känsla.

Ljuskonsten får samsas med all den andra offentliga konst som Borås uppvisar
.

Maken sitter kvar i bilen

Vi gillar oftast samma typ av fotomotiv, men vid ett par tillfällen så sitter maken kvar i bilen medans jag går och kollar in något som inte alls intresserar honom. Älskar att han gör det för min skull.

För mig är det svårt att åka förbi en skylt som säger; hembygdsgård/park. Vet inte varför – det är ju inte en så jättestor variation i hur de ser ut, här i södra Sverige, men jag kan ha tur att hitta en täljd gumma eller gubbe (ett special fotomotivsintresse) på en fönsterkarm. Det brukar gå oväntat bra att fotografera från utsidan om man trycker objektivet tätt intill rutan. Dock inga gubbar och gummor här i Bredaryd men ovanligt nog så fanns det en mekanisk verkstad.

Bredaryd

Vad tänker man på när man hör ortsnamnet? Vi enades om ”någonting med möbler” och det visade sig stämma. Det är i samband med det som vi hört namnet. Ca 1500 invånare i Värnamo kommun.

Åkte runt planlöst (såsom vi oftast gör) och hittade en stor byggnad med eterniten kvar. Här i en annorlunda färgställning. Kan tänka mig att eternit lämpade sig bra för att måla på, om man ville göra en utvändig färgförändring.

Enligt en närstående källa ;) så har detta varit en valskvarn.

Älskade svärfar

Denna Alzheimer – så sorgligt. Fortfarande vistas han i sitt hem (som han inte längre anser/tror sig vara hans hem). Istället är hem nu lika med barndomshemmet. Hem, hem, hem . . . Ett stort inslag i en Alzheimerssjuk hjärna.

Jag skulle kunna skriva så mycket om allt som händer nu, allt tokigt som blir men vet inte om det är rätt att göra det. ”Ni som vet – ni vet”, men ett slags kaos kan det beskrivas som.

Imorgon kommer den nye handläggaren på besök för att kunna bilda sig en uppfattning om det försämrade läget. Hoppas att vi har tur och det gäller ju framförallt min svärmor, som nu närmar sig gränsen för vad en människa skall orka med, och att hon nu i alla fall kan få avlösning och en chans att vila upp sig och kunna A N D A S. Om en månad fyller hon 88.

Jag tyckte att det var ganska tufft när mina egna föräldrar dog av fysiska åkommor, men nu tackar jag högre makter för att de i alla fall inte hade samma problem som min svärfar nu har. Mitt hjärta gråter för honom. . . och oss.

Limmared by night

Egentligen behövs ju lite extrautrustning om man ska ägna sig åt nattfotografering, men efter flytten från huset så har vi numera dålig koll på var vissa saker finns. Vi kanske röjde FÖR mycket. ;) En vanlig fråga här hemma nu för tiden är; slängde vi den där grejen eller inte? Det kunde dock inte hindra mig från att göra ett försök ändå. Några få bilder är ok trots bristen av stativ.

Glasets hus hade inbjudit till fest och det såg väldigt trevligt ut. Att fylla den vackra entrén (där glaset är en silhuett av en Absolut Vodka-flaska som tillverkas här på glasbruket i Limmared) med ett blått ljus var så himla fint.