Lunchdags

Eftersom vi ofta är ute på bilutflykter och i princip alltid har med oss något att äta och dricka, så har vi också kommit underfund med hur vi helst vill ha våra fika/mat-stunder. Det får gärna vara i vackra omgivningar där det finns sittplatser. Förstår att det kan låta konstigt men vi har fikat många gånger vid olika kyrkor runtom i södra Sverige. Där är det välskött och oftast finns det bänkar och ibland även bord – under sommaren ibland också upplåsta toalettbyggnader. Något annat som vi också spanar efter är hembygdsgårdar, de brukar vara de ultimata ställena, för oss.

När lunchdags närmade sig under vår Ombergsresa, så blev det till att försöka leta upp Borghamns hembygdspark. Vi hade sett att det fanns en sådan på den vackra kartan, men den var ändå inte lätt att hitta. Tror inte att vi såg en enda skylt som visade oss till rätt plats, men vi fortsatte på den lilla vägen fram och belönades till slut med en riktigt trevlig plats. Ett par barnfamiljer badade vid den lilla lilla stranden och jag kan tänka mig att inte så många turister hittade hit och ”störde”.

Den allra enklaste av måltider intogs där på en bänk med utsikt över Vättern. Efter det en liten fotorunda (förstås). Livet är gott! ♥

Östgöta-Dals hembygdsgård vid Hovanäset.
Lunchvyn. Färskpotatis, skinka och smör fanns i matlådorna. Löjligt enkelt och ändå så gott.

Borghamn

Nu har vi lämnat Omberg och fortsätter norrut längs med Vättern. Kommer fram till det lilla fiskeläget Borghamn. Där finns det boende, hamn och café. Ett litet fiskemuseum hittade jag också.

En ovanligt färgglad och uppiggande karta över Borghamn hittade vi på vägen dit.
När jag tog den här bilden så fick jag en liten känsla av Medelhavet.

Hjässan på Omberg

Runt Omberg har vi befunnit oss flera gånger tidigare, men först nu har vi fått upp ögonen för vilken bra plats själva berget är för vandring m.fl. aktiviteter. Man kan välja olika leder till toppen och vi valde den kortaste (och brantaste?). Den är bara 500 meter lång men jag blev ordentligt varm och flåsig p.g.a. lutningen. Ett mycket bra sätt att få upp pulsen på, om man nu vill tänka på promenaden som ett träningspass – också.

Som vanligt lämnade vi hemmet efter frukosten, delvis för att slippa den värsta värmen som vi antog skulle komma senare på dagen. Det gjorde den också, men vi hann ”bestiga” berget innan det blev olidligt. Promenaden var helt klart mödan värd, det förstod vi direkt när vi kom upp på Hjässan (bergets högsta punkt). Så härligt det öppnade upp sig där. Jag drog djupa andetag och tog in allt. Först tog vi en fotorundtur och sedan blev det vätskepaus.

Här parkerade vi.
Dagen var ny och dimman och molnen över Vättern hade inte riktigt hunnit försvinna.

När vi var på väg att lämna utsiktsplatsen så dök denna unga kvinna på cykel upp (se bilder nedan). Vi har förstått via sociala medier att det är mycket populärt att cykla på berget. Ni minns att jag skrev att vi flåsande tog oss upp till toppen – kvinnan hade alltså CYKLAT upp för samma brant. Vilken grej!

Bara älskar hennes personlighet (vi har stött på den förr när vi haft kameror i hand). Maken sa: nu kommer du med på bild. Svar: ja då tar jag ett extra varv och ställer upp mig framför utsikten. Öppenheten, glädjen – att bjuda på sig själv. Både maken och jag blev så uppiggade av hennes härliga sätt.

Vad gjorde hon sedan.? Jo slängde sig dödsföraktande ned för stigen med branten. Underlaget där var inte alls stabilt utan bestod ofta av stora löst liggande stenar. Säkerligen har hon gjort det många gånger förut, men ändå.

Stort tack för din generositet – vem du än är. ♥