”Vi hade i alla fall tur med vädret”

Allt annat var också bra. :)

Kungliga slottet sett från kajen utanför Nationalmuseum.

Det här är ditt land. Svensk text: Mikael Wiehe Låtskrivare Woody Guthrie

Det här är ditt land
Det här är mitt land
Från Ales stenar
Till norra Lappland
Från Bohus klippor
Till Gotlands raukar
Landet, det tillhör dig och mig

Jag åkte norrut längst höga kusten
Där skogen rodnade, det var om hösten
Och havet glittrade i morgonluften
I landet som tillhör dig och mig

Jag stod på toppen av Kebnekaise
Jag såg på solen som aldrig sjunker
På myr och mossar, på fjäll och forsar
På landet som tillhör dig och mig

Det här är ditt land
Det här är mitt land
Från Ales stenar
Till norra Lappland
Från Bohus klippor
Till Gotlands raukar
Landet, det tillhör dig och mig

Jag stod där hemma när dimman lättar
Jag stod bland rapsfält och klara bäckar
Där boken grönskar och storken häckar
I landet som tillhör dig och mig

Det var på kvällen jag stod på stranden under Vintergatan och Karlavagnen
Jag tog min älskade hårt i handen och sa landet det tillhör dig och mig

Det här är ditt land
Det här är mitt land
Från Ales stenar
Till norra Lappland
Från Bohus klippor
Till Gotlands raukar
Landet, det tillhör dig och mig
Jag sa att landet, det tillhör dig och mig



Gränder

Gamla stan är svår att undvika när jag vandrar runt på Stockholms gator. På något sätt hamnar min kamera där ;) trots att den (eller någon annan modell) varit där många gånger förut.

I den här gränden hittade vi en liten pärla som vi inte hade sett förut, alternativt glömt bort. Bilder kommer senare.

Pondus

När man kommer in genom entrén till Nordiska museet i Stockholm, då möts man av en enorm staty av Gustav Vasa. Huggen i ek. Wow – vilken grej!

Hittade en intressant sida på nätet om konstverket och information om vilken staty som stod där tidigare. Som av en händelse så hade jag dagen innan besökt Millesmuseet på Lidingö, och nu visade det sig att båda statyerna var gjorda av Carl Milles. Kul sammanträffande.

Att få se de båda statyerna (där på nätet) med helt olika uttryck gav hela upplevelsen en extra dimension. Den åldrade trötta kungen och den här nya varianten. Intressant.

Konverterade bilden till svartvitt också bara för att se hur effekten blev.

Miljöombyte

Det kan behövas ibland – så mycket spontant så bokade vi hotell i Stockholm och stack iväg. Det märks på hotellrumsutbudet att det är andra tider nu, jämfört med under pandemin. Faktiskt så har vi ofta svårt att hitta lediga rum, där vi vill bo.

Det fick bli ett hotell som vi har bott på flera gånger förut, och den stora fördelen där är att vi ställer bilen precis utanför byggnaden och så kan den stå där hela tiden – för bara 200 meter bort så ligger tunnelbanestationen och vi använder oss bara av kollektivtrafiken när vi är i Stockholm numera. Denna gång så köpte vi ett kort som gällde för de dagar som vi var där och på SL:s alla olika typer av färdmedel.

För övrigt så är hotellet ”så där” – det går inte att jämföra med det toppenfina Motel L i Lund till exempel. Eftersom vi har bott på det här hotellet flera gånger så märker jag att det händer absolut ingenting med inredningen eller det skrala frukostutbudet – men sköna sängar har de i alla fall. :)

När vi inte har varit i Stockholm på några år så är vi alltid lite ringrostiga när vi kommer dit igen vad det gäller tunnelbanan. Efter en resa in till city så sitter all kunskap där igen. Linjerna och dess olika färger är precis lika pedagogiskt förklarade som på tunnelbanan i London. Man lär sig snabbt!

Höst i butikerna (också). Vi hade tur med vädret, för rapporterna för veckan i Stockholm var inte så lovande. Det gjorde inget att det började regna på fredagseftermiddagen – för då var vi på väg till sonen och hans sambo i Vasastaden. Fantastiskt mysig lägenhet och när mörkret började falla så stod vi och tittade ut på små upplysta kvarterskrogar och dess gäster. Senare när vi gick till tunnelbanestationen så lyste alla neonskyltar så vackert. Jag kunde just då förstå varför man väljer att bo i en storstad. ♥

Kan du komma och hämta mig?

Idag på morgonen när jag greppade telefonen så såg jag att det var tre stycken intalade röstmeddelande på den. Lyssnade av dem.

Klockan 03 inatt hade min alzheimerssjuke svärfar lyckats med att ”få igång” mobilen och på den finns ett förprogrammerat nummer i mitt namn. Min svärmor har samma förnamn som jag har.

Han sade: Kan du komma och hämta mig? Det ligger en gammal kvinna och sover här, där jag är. Ungefär samma ordalydelse på alla tre meddelandena. Mitt hjärta brister. Han tror sig ringa till den kvinna som är hans fru, men som egentligen ligger bredvid honom.

Han är över 90 år, men hans kvarvarande minnen är från 20-årsåldern och då kan han ju inte känna igen den gamla vithåriga kvinna som ligger i dubbelsängen.

När vi åker till honom/dem på förmiddagen så finns inga minnen kvar från natten och han säger till maken (när han knappar igenom mobilen för att se om hans pappa har ringt till många under natten); vad är det där för en mobil, den har jag aldrig sett förut…

Han hade bara ringt till mig, personen som han tror är hans fru, på grund av samma förnamn.

Kan du komma och hämta mig?

Småbarn på gymmet

Både ja och nej – det beror på. På mitt nya gym så finns det ett rum där vuxna och barn kan vistas i samband med träning. Att ha med sig sitt barn ute i träningshallen bland andra besökare, det kändes inte hundra.

Ni vet ”barn är barn” – även om föräldern är i närheten (eller kanske extra mycket då?) så är det ett konstant prat och gnäll, på gränsen till gråt. Dessutom ett hostande barn (Coronaspöket lever fortfarande i mig).

Att följa med föräldern till gymmet tror jag inte att det lilla barnet (4-5 år) uppskattade överhuvudtaget och jag kan inte tänka mig att den vuxne kunde uppskatta det här träningstillfället heller.

För mig är träning en rolig stunds avkoppling med stort fokus på alla övningar. Det är i den bubblan jag vill (få) vara.