Tranemo förr i tiden

I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag har gått med i ortens hembygdsförening. Tänkte att jag skulle gått på deras årsmöte för några veckor sedan men fick förhinder då. Ikväll kom jag i alla fall iväg på en berättarafton med/av ett par av deras äldre medlemmar. De delade med sig av hur det var i samhället ända så långt tillbaka som 1930/40-talet.

Som alltid förundras jag över människor som minns – som kan berätta en hel massa episoder från barndom och uppväxt. Ingen idé att ni frågar mig om mina barndomsår, jag har inte mycket att berätta. Ganska tomt. Ibland undrar jag om jag har förträngt allt. . . Eller så är det bara så enkelt som att vi är olika, en del minns mycket en del lite.

Bertil Olsson som verkar vara en drivande kraft i föreningen hälsade oss alla välkomna. Han var nästan chockad över kvällens uppslutning. – Så här många har vi nog aldrig varit, sa han i inledningstalet. Rekord var det också på årsmötet. En förening i medvind alltså. Kul! Ser fram emot årets övriga aktiviteter.

10 kommentarer på “Tranemo förr i tiden

  1. Kul när folk kommer på kallelse!
    Jo, jag kommer ihåg rn hel del från barndomen. Och ju mer man tänker tillbaka, desto mer tankar kommer fram.
    God torsdag! Kram

    Gilla

    1. Ja Bertil verkade så överraskad och glad. Där är en som verkar ha ett fantastiskt bra minne och lätt för att komma ihåg ansikten.
      Intressant det du skriver om minnet. Det kanske är en delförklaring till mitt dåliga minne – har nästan alltid bara blickat framåt.
      Tack Anna-Lena

      Gilla

  2. Kan det inte vara så att i orostider blir hembygden extra viktig? Det som är nära. Kanske längtar man till något bestående? Nånting som känns tryggt? Jo, det tror jag. Och när det gäller minnen bakåt .., så är det för mig också. Jag minns bara spridda ögonblick, medan t.ex min ena dotter tycks minnas allt, från förlossningen och framåt. Vi begriper ingenting. /Elisabet

    Gilla

  3. Hembygdsföreningen i Tystberga, där jag växte upp, är en guldgruva. När jag blir pensionär hoppas jag kunna besöka hembygdsgården och fördjupa mig i bilder av orten från förr. Jag är säker på att ett och annat minne från dåtiden blir lite känslosamma. Gamla vänner som jag inte sett sedan skolåldern, ortens original som mött olika öden i livet och en och annan bild på mig själv i min glans ungdom.

    Gilla

  4. Vad trevligt att få lyssna till berättelser från förr. Det här med minne är spännande och du vet ju väldigt väl hur korttidsminnen kan svika hos närstående. Min man hade inga minnen innan 8-årsåldern medan jag har ett svagt minne redan från 3-årsåldern. Ett minne som jag inte har fått berättat för mig eller har kort från så det är helt klart ett minne.
    Kul att föreningen lever och frodas och kanske blir du mer engagerad med tiden :D

    Gilla

Lämna ett svar till ibod11 - Ingrid Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.