Det händer grejer

Idag startade asfaltsläggningen av ytorna mellan vårt hus och det ännu nyare huset mittemot, i vilket det alltså blir bostadsrätter istället. I några veckor har förarbetet pågått och det har varit intressant att följa.

När vi flyttade in här mellan jul och nyår, så funderade jag över om vi skulle bli väldigt störda av allt arbete som pågick och skulle pågå ett bra tag. De brukar börja klockan 07 och det är är helt ok.

Jag vet att en del av de boende i vårt hus har haft det betydligt jobbigare med ljudet av alla arbetsfordon i arbete. Nästan konstigt att vi två som är så ljudkänsliga inte har blivit mer störda. Dock kan jag tänka mig att det blir påfrestande i längden. Tänkte alltid på det varje gång som vi besökte Västra hamnen i Malmö (under några år), ett evighetslångt byggarbete. Stackars människor.

Det är planerat för ännu ett hus här på Tranemo Park, men förhoppningsvis dröjer det några år tills det bygget startar.

Tranemosjön runt

Idag var det dags att testa om höfterna klarade av den promenaden på ca 5,5 km. En ljuvlig morgon. Hade inte behövt ta med mig ifall-det-är-lite-kyligt-tröjan. ;)

Rundan i bilder. Nu håller jag tummarna för att jag inte är helt förstörd i morgon.

Parkudden, där det igår var motorträff. Av det syntes inga spår idag.

Älskade Lustigkulle – Tranemobornas oas. Öppet från 14 idag, tror att jag ska gå dit och äta lunch.

Lade märke till doften först. . .

Tacksam för att jag klarade av att ta mig runt. Otroliga dagar just nu. Njuter så mycket jag kan. Sommardagar med temperaturer över 25 grader är inget för mig så jag tar till vara på alla dagar som är mer normala.

Fiskelycka

Jodå – precis när vi tog några bilder så fick fiskaren napp.

Tranemo förr i tiden

I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag har gått med i ortens hembygdsförening. Tänkte att jag skulle gått på deras årsmöte för några veckor sedan men fick förhinder då. Ikväll kom jag i alla fall iväg på en berättarafton med/av ett par av deras äldre medlemmar. De delade med sig av hur det var i samhället ända så långt tillbaka som 1930/40-talet.

Som alltid förundras jag över människor som minns – som kan berätta en hel massa episoder från barndom och uppväxt. Ingen idé att ni frågar mig om mina barndomsår, jag har inte mycket att berätta. Ganska tomt. Ibland undrar jag om jag har förträngt allt. . . Eller så är det bara så enkelt som att vi är olika, en del minns mycket en del lite.

Bertil Olsson som verkar vara en drivande kraft i föreningen hälsade oss alla välkomna. Han var nästan chockad över kvällens uppslutning. – Så här många har vi nog aldrig varit, sa han i inledningstalet. Rekord var det också på årsmötet. En förening i medvind alltså. Kul! Ser fram emot årets övriga aktiviteter.

Brorundan

Det namnet har vi härmed givit vår nya promenadrunda. Maken hittade en stig när han gick på den gamla banvallen häromdagen och följde stigen in i skogen. Då kom han fram till ännu en rostig järnvägsbro (som han hade koll på sedan tidigare). När han berättade om den lilla rundan så tänkte jag att den måste jag ju klara av.

Sagt och gjort, idag gick vi samma väg båda två. Bilddokumentation följer nedan. Sträckan visade sig vara 2,8 km och det var precis lagom för mig. Absolut mycket roligare att gå en runda istället för att gå fram och tillbaka samma väg. Här blir fint att gå när det börjar att grönska.

För övrigt perfekt promenadväder idag – uppehåll och runt 7 grader varmt.

Första bron (till den dubbelspåriga f.d. järnvägen), som jag fotograferat tidigare.

För ett par dagar sedan så var det is här men den var borta idag. Varför tänker jag på Smurfarna när jag ser maken där framför mig på stigen. ;)

Nära till Smålandsgränsen och det syns verkligen här. Tallar, tallar så långt som ögat kan nå. Momark.

Andra bron (parallellt med den andra) men här gick Pyttebanan som jag vill minnas var enkelspårig.

Här syns tydligt sträckningen av banan, bort mot Limmared.

Skynda, skynda – vi får inte missa 11-kaffet.

Det blir mycket bråte längs med stränderna till sjö och åar, efter översvämningarna.

Svenljunga Tranemo Tidning, STT

Om någon hade frågat mig när jag bodde i Borås om jag ville vara med i tidningen, så är jag ganska säker på att jag hade svarat nej tack. Nu när vi är nyinflyttade i Tranemo så sa vi båda ja, när fastighetsägaren frågade om vi kunde tänka oss att ställa upp med vår historia och även med bilder från lägenheten.

I bilagan ”Bygg Bo & Energi” blev det ett bra sammanhang, tillsammans med de andra artiklarna om andra typer av projekt och boende.

Vi bjuder gärna på reklam för de fina lägenheterna här i nybygget och just att vi har flyttat från Borås till Tranemo verkar vara av intresse. Kanske är det oftare tvärtom.

Ylva från STT var här och fikade, pratade och fotade i ca 1 1/2 timma. Resultatet är vi nöjda med. Att vara framför kameran när man är van att vara bakom den är jag inte riktigt tillfreds med, men jag försöker så sakteliga att vänja mig.

Uttrycket ”på en liten ort är alla kändisar” tycker jag var så bra, även vi nu då ;) Fast hur många Tranemobor som egentligen läser STT och STT:s bilaga vet jag inte riktigt.

Tranemo hembygdsförening 75 år

Jag tycker att jag är helt rätt person för att sponsra denna förening genom min medlemsavgift. Efter alla mina/våra besök i Otaliga vackra hembygdsparker på våra resor runtom i Sverige (ja främst de södra delarna, från Skåne upp till landskapen norr om Vänern och Vättern), så är det inte mer än rätt att jag på detta sätt visar min uppskattning.

Ett litet enkelt sätt att stötta någon av alla dessa hembygdsföreningar som gör ett fantastiskt ideellt arbete och håller ordning på hembygdsstugorna och de tillhörande grönområdena. Är föreningen aktiv så gör de så mycket annat också, men just parkerna är det man tydligast ser när man reser runt som turist.

Så nu har vi blivit medlemmar i vår första lokala förening, sedan vi flyttade hit till Tranemo. Känns väldigt bra. Programbladet för 2023 ser lovande ut och jag ser fram emot att lära mig mycket mer om min nya hemort.

Den gamla järnvägsbron

Två, tre hundra meter bort ligger den gamla järnvägsbron, som fortfarande gör nytta på cykelleden. Fastän jag är sjuk så måste jag komma ut lite varje dag. Underbar luft – klar och lite kall.

Kör en fotostudie på den rostiga bron och isen som ligger lite här och där på Jälmån.

Lägenhetsvisning – igen

Jag tycker det är himla kul att byggherren av lägenhetshuset där vi ska bo, är så generös och ofta säger: Nu får ni snart komma bort och titta igen, för mycket börjar bli klart. Inflyttningsdatum justerat till 1:e januari 2023. Vi ”sitter inte i sjön” utan är flexibla och kan flytta in när som helst.

Glad över att vi slipper strul med att sälja hus nu, flytta in/ut och att i sista sekund försöka hitta ett boende när inflyttningsdatumet blir senarelagt. Tack högre makter för att vi gjorde som vi gjorde. Alltså sålde huset före krisen och nu är anpassningsbara – till vad som månde komma.

Huset värms upp med bergvärme och har dessutom solpaneler på taket. Känns också bra.

Helt normalt Tranemoväder som bakgrund till huset idag. Balkongerna är nu på plats och sattes upp så smidigt och snabbt. Kul att vara på plats och kunna se hur de olika momenten går till.

På min skärm ser köksluckorna en aning för beige ut, jag uppfattade dem som ljusgrå. Gillar att det blev ljusa marmorliknande bänkskivor, för vi har haft mörka sådana ett tag nu. Stänkskydden blir i samma/liknande material.

Vinden ovanför oss – här blir det som synes förråd.

Balkongen ligger i söderläge och är 6 meter lång.

Badrummet ser nästan helt klart ut nu. Bara handdukstork och tvättpelare som skall in.

En liten bit av golvet som är inlagt i hela lägenheten nu. Lite ljusare i verkligheten.

Konstrundan i Sjuhärad

Ja den går av stapeln denna helg – vi besökte den för första gången för några år sedan och då betade vi av väldigt många av de konstnärer som var med. Den här gången gjorde vi bara ett helt nytt besök (mest för att vi var lite nyfikna på den gamla väveribyggnaden) och så ett återbesök hos Tommy Petersson som är vår favoritkonstnär här i Tranemotrakten. Han har så många strängar på sin lyra.

Först alltså ett besök på Väveriet i Uddebo. Själva utställningen var ingenting för oss men jag tog i alla fall lite bilder i lokalerna. Tyvärr var den stora salen så väl utrymd att nästan inga spår fanns kvar av det gamla väveriet, men de karaktäristiska takfönstren (som fanns i många textilfabriker) var fortfarande vackra.

Lustigkulle – ett underbart ställe. Konstverk på många ställen i byggnaden plus väldigt gott fikautbud. Gillar färgsättningen både utomhus och inomhus. Inne i hela huset så är det milda lugna toner, kanske linoljefärger.? Det känns som om de hjälper till att få mig/oss att varva ner.

Johannes Döparen avbildad i trä – motivet är inspirerat av en text skriven av någon som jag glömt namnet på. . .