Det är väl en rubrik som inte används så ofta, kan jag tänka. ;) En bild från kalhygget under gårdagens fotorunda i skogen. Med denna ”näbb” önskar jag er en riktigt fin och glad helg.
Stubbnäbb
Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new course
WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.
Flitig som en myra
Oj, oj, oj – vilken aktivitet i myrstacken som låg där i solskenet. Synd bara att de vara lika kvicka med att klättra upp på mina skor och ben. Hjälp! ;)
Å nu lärde jag mig att om jag ska filma med telefonen för att lägga ut videon på bloggen, då ska jag hålla telefonen i horisontellt läge i stället.
”Ekorr´n satt i granen..”
Dagens (kalhygge)väder!
Ännu en skylt i skogen som vittnar om att det (troligtvis) legat ett torp här en gång i tiden. Här går en ås i landskapet som heter Baggåsen (Nr 12) – kanske fick då torpet/gården samma namn. Försökte spana efter gamla fruktträd men granarna hade sedan länge tagit över marken. Verkar bättre med skyltar i metall, träet vittrar sönder snabbare – dock inte denna…än.
Älgarna och jag
Var ute idag och letade efter fotomotiv till en utmaning på Instagram. Skapade ett konto där bara för att kunna vara med i Fototriss.
Var ute i kanske 1 1/2 timma och under den tiden stötte jag ihop med ett par älgar hela tre gånger. Jag gick lite som i en cirkel så jag hamnade väl runt dem om och om igen. Så svåra att få syn på i allt det färglösa och först när de rör på sig och sätter fart och därmed skapar ett ordentligt knakande, ja då ser man dem. Att hinna fånga dem på bild var inte att tänka på. När jag kom så pass nära som idag då reagerade jag på storleken, vilket ståtligt djur.
Började att ta några bilder i barrskogen och funderade på nymodigheten skogsbada. Det är som om varje generation måste uppfinna hjulet på nytt med nya ”häftiga” ord – gärna importerade från andra länder. I alla tider har vi som spenderat tid (mer eller mindre) i skogen känt att ”det här mår jag bra av”. Numera när jag tar min skogspromenad så skogsbadar jag alltså. Ska jag skratta eller gråta – det är frågan.
Nästa fråga: kan man skogsbada på ett kalhygge? Helt plötsligt försvann skogen och ett kalhygge som jag inte sett tidigare öppnade sig. Tänk vad de där hyggena och de nya maskinspåren ställer till det i hjärnan. Plötsligt kände jag inte igen mig. Hittade inte den lilla bro som jag brukade gå över? Stod stilla länge och försökte få ordning på minnesbilderna, men det gick så där.
När träden nu var borta så fick jag dock en bättre överblick över bäcken och då såg jag en annan sorts spår. Tydligen har det legat ett torp eller kanske en liten kvarn utefter vattendraget. Det är sannerligen inte stort, men det kanske ändå kunde fylla någon slags funktion.
Skjutbane-nörd?
Hihi – jag får väl snart byta namn på den här bloggen, för nu börjar det bli en väldigt massa skjutbanor som vi plötsligt hittar på våra små fotoutflykter. På väg till och från döda träden-tjärnen så fick vi syn på något rostigt en bit in från grusvägen. Måste utforskas! ;) Så vi stannade till och kollade vad som nästan doldes av naturen.
Jo (ännu) en skjutbana. Tog några bilder som dokumentation och försökte sedan att hitta någon slags information om vad detta har varit för ställe. Det fanns inte mycket att läsa men det kan vara Borås skytteförenings (1887) gamla skjutbana från runt 1929 – då flyttade nämligen verksamheten hit till Gässlösa efter att tidigare ha funnits i området vid nuvarande Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS).
Vid tjärnen
För ett par dagar sedan så var maken ute och gick på en vandringsled som var ny för oss. Den var inte mycket att hurra för sa han, men en liten pärla fanns det. Platsen är härmed döpt av mig till ”döda träden-tjärnen”. Nu när han hade koll på var den låg så kunde vi ta bilen och parkera längs med grusvägen i närheten. Vips, så var vi framme.
Nu och då
Gammalt och nytt. Bland all ny bebyggelse som byggts och byggs i Regementsstaden (runtomkring de gamla regementsbyggnaderna som tillhörde Kungliga Älvsborgs Regemente I15), så finns det fortfarande några få tecken kvar från den tid som var. Strosade runt och fotograferade.
Minns inte att jag har sett att det faktiskt finns ett gammalt soldattorp på området. Infoskylten bredvid grinden upplyser om att i det hitfraktade torpet bodde släktingar till skådespelaren Alan Ladd. Honom minns man väl bara om man är lika gammal, eller äldre än vad jag är.
I minnenas allé
Ensam ute på fotoutflykt idag på själva våffeldagen, eller Marie bebådelsedag om man föredrar det. Eftersom mitt mellannamn är Marie och det tillika är dagen för min ankomst till denna jord, så har det en liten nostalgisk klang från barndomen. Kanske var våffeldagen inte ännu etablerad på 60-talet och när jag var liten så kändes det gamla namnet lite fint på nåt sätt.
Förra veckan var maken och jag tillsammans ute på Bråt, det f.d. militära övningsfältet och idag åkte jag till själva regementsområdet. Det är så mycket som händer här – i den nya Regementsstaden. Det har byggts och det byggs just nu också. Några av regementets gamla stenbyggnader har konverterats till lägenheter sedan flera år tillbaka. Någonstans på det här området skulle jag kunna tänka mig att bo om jag hade råd. Då hade cirkeln slutits – men mer om det senare, i nästa inlägg.
Dagens fotopärla blev Kristiansfält – den gamla överstebostaden. När jag var liten och vi åkte förbi på dåvarande Varbergsvägen, så tyckte jag att huset såg så spännande ut – och så bodde ju Översten där, tänka sig.
Strosade runt där det var möjligt att ta sig fram, mycket är avspärrat med stora byggstängsel. Kom att tänka på det fina gamla huset och gick åt det hållet. Hamnade på baksidan av det och fick zooma in byggnaden lite, eftersom det var privat mark. Intill låg en skogsbeklädd kulle och jag tog stigen upp på den för att se om jag kunde få till bättre bilder.
En bil körde ut från fastigheten och jag gick körvägen fram mot huset. Då kom bilen tillbaka och jag kände mig ertappad, fastän jag inte hade gjort något fel. Jag mimade åt föraren att jag ville ha kontakt och frågade kvinnan om hon undrade ”vad jag hade för mig”. Många blir nämligen misstänksamma när människor med kameror smyger omkring och tar bilder. Hon var vänligheten själv och sa att jag gärna fick komma in på tomten och ta bilder på huset, från bättre vinkel. Frågade också ägarinnan (nu f.d.) om det stämde att Kristiansfält var sålt – jo så var det. AB Bostäder har planer för det gamla huset och tomten. Det kanske är där vi ska bo då. ;) Det hade var´t nåt´!
På längre avstånd tyckte jag att det såg lite kråkslottsaktigt ut men när jag kom närmare så såg jag att många trädetaljer var utbytta, så det var nog mest fasaden som blivit lite smutsig och skulle må bra av en tvätt och ommålning. Om jag minns rätt så var huset vitt (eller var det gult) när jag var liten och om jag fick bestämma så skulle jag gärna se det så igen. Ja, vitt med grå detaljer.
Ny strategi
Denna vecka så har jag börjat med att göra omställningen inför införandet av sommartid på söndag, genom att gå upp en timma tidigare på morgonen. Ända sedan begreppet sommartid infördes för 40(!) år sedan så har jag varit tveksam till hela idén. Hoppas att projektet läggs ned, snarast. I flera år nu har jag hört att EU ska bestämma sig för just det, men det slutgiltiga beslutet verkar dröja. Precis som vanligt alltså ”lättare sagt än gjort”.
Jag kan inte förstå att den där framflyttningen av visarna kan ha en sådan stor påverkan på hela mitt system. Det är ju bara en timma det gäller, men tiden, solen och jag är liksom ”ur led”. NÄ, leve normaltiden! Medierna gör (förstås) sitt bästa för att trumma in begreppen sommartid vs vintertid, men det är bara nonsens, sommartid vs normaltid ska det va´.
Så nu är jag alltså trött och konstig veckan före omställningen istället för efter. Logiskt. ;)
Till oss
”Älska varandra”, en bok av Leo Buscaglia. Såg och hörde Christina Schollin läsa en bit av den här texten i tv-programmet ”Tillsammans med Strömstedts” i TV4. Orden berörde mig och hon läste den så fint. ♥
”När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna så där, då trampar du på mina känslor. Så lyssna bara på mig är du snäll och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund, så lovar jag att lyssna på dig.
Undergräv inte min identitet genom att säga att det jag ser eller känner inte är viktigt eller att jag bara inbillar mig. Om jag ser eller känner något så är detta min upplevelse och därför är den för mig – betydelsefull och verklig.
Lyssna på mig utan att döma och utan förutfattade meningar. Att bli hörd är lika viktigt som att bli sedd. Om du verkligen ser och hör mig sådan som jag är här och nu, så blir detta en ständig bekräftelse på min existens i vår gemensamma strävan att utvecklas.
Beröm mig ofta för sådant som jag gjort bra och kritisera mig inte när jag misslyckas, utan trösta mig. Ta inte allt jag gör för dig för givet. Tecken på glädje och uppskattning uppmuntrar mig att fortsätta.
Tala om för mig när du känner dig nere, ensam eller missförstådd. Jag blir starkare av att veta att jag äger förmågan att trösta dig. Att förtränga sina känslor kan vara nedbrytande. Kom ihåg att fastän jag älskar dig så kan jag inte läsa dina tankar.
Visa andra att du uppskattar mig. Att du öppet visar din kärlek får mig att känna mig extra betydelsefull och stolt. Det är fint att få dela med sig av den glädje vi upplever tillsammans.
Jag förstår om du kanske tycker att de här tankarna egentligen inte behövs när man älskar varandra. De infinner sig spontant. Men så är det inte. Det är just den här sortens mänsklig kommunikation som utgör själva grundvalen för varje livskraftigt förhållande.”
Tips om utflyktsmål
Här i Boråstrakten. För dem som gillar butiker/caféer som ligger på landet, där det är lätt att parkera – om det inte är knökafullt vill säga. Detta relativt nya ställe heter ”Bruket i Wiared” och är en dröm för dem som gillar inredning, blommor, kläder(?), utställningar, öppna ytor (i dessa Covidtider), luftigt både utomhus och inomhus, promenader i omgivningarna m.m.. För fullödig och korrekt information så klicka på [LÄNKEN].
För mig som bor nära och därmed kan åka på valfri tid, så väljer jag en tid före eller efter lunch. De serverar sopplunch (som verkar ha blivit mycket populärt) och det övriga caféutbudet såg såååå gott ut. Jag tog en kopp kaffe och en glutenfri mjuk kaka som var himmelsk och så checkade jag av med personalen att jag kunde gå in i Villan och avnjuta mitt fika där.
Jag säger bara WOW! Vilken dröm. Helt ensam i huset så kunde jag i lugn och ro dricka kaffe och gå runt och fotografera. Tänk att få vara med om en konferens eller nåt annat event där.
Exteriör plus säkerhetstänk.
Vinkällaren i Villan.
Butiken.
Villan – Köket.
Villan – övriga rum inkl. ett större för ev. evenemang, verandan, trappan upp och övervåningen med 3 stycken en suite-sovrum.
Charmig knoppbräda placerad i vinkeln mellan tak och vägg. 
