Söndagsnöje

Ja veckodagen spelar ingen roll, det är alltid tillfredsställande att vara på gymmet.
Ännu bättre nu när jag har investerat i ett par hörlurar (som jag skrivit om tidigare), nu kan jag lyssna på den typ av musik som jag själv gillar. Perfekt!
Tyckte att jag hittade en tuff plats för dagens mobilbild = nöjd.

Svenson´s hälsocenter, Borås.

Annonser

Istappar både här och där

Extra fint & tydligt av skyltinnehavaren (= fastighetsägaren) som hade fixat istappar på skylten som varnar för snöras och istappar. Bra jobbat!
Jag var på väg från min trevliga frissa Ada till bilen och såg skylten i ögonvrån, men tittade inte så noga. Min käre make tillika dagens chaufför frågade: ska du inte ta en bild på den där skylten?
Klart jag ska!

I min egen bubbla

Nu är det drygt ett år sedan som jag började träna på gym. Först på en rehabklinik och när mina veckor där var till ända (ca 10 veckor är max för varje patient) så fortsatte jag min rehabilitering på ett vanligt gym.

Ni som tränar eller har tränat på gym kanske också har lagt märke till de olika kategorierna av träningstyper som tränar där?
Säkert finns det fler än vad jag hittills har lagt märke till.

En typ är som jag: vi går dit för att träna koncentrerat/fokuserat och vill inte prata så mycket med de andra som är där – i alla fall inte förrän övningsmomentet är klart.
En annan typ är motsatsen till mig: de pratar gärna konstant, både på maskinerna och vid sidan om – vilket innebär att tuff konditionsträning inte är något för dem. De gillar helt enkelt att umgås.
En tredje typ är: de som gärna vill säga till andra hur de ska utföra rörelserna ”rätt”.
En del är: maniska när det kommer till att rengöra maskinerna
En del: struntar i det fullständigt.

För att mer få vara i min egen lilla bubbla så köpte jag nya trådlösa hörlurar som omsluter mer av ytterörat också. De vanliga earin-pluggarna till iPhonen släpper in för mycket ljud från omgivningen, tycker jag.
Med de här nya från Urbanears så slipper jag att höra prat och även musiken från gymhögtalarna.
Ljudböcker är det som gäller för mig när jag kör konditionsträningen i början av varje pass – då känner jag inte hur jobbigt det är. Musik förtränger inte jobbigheten lika effektivt, det blir mer bara som ett trevligt bakgrundsljud.

UPPDATERING. Vilket sammanträffande det blev med det här inlägget och inslaget i nyhetssändningarna idag (30/1) om att ljudboksanvändandet ökar, och särskilt berättelserna med erotiskt innehåll.
Personligen tycker jag att det skulle kännas väldigt konstigt att lyssna på sexskildringar i lurarna samtidigt som jag sitter på bussen eller är på gymmet, bland andra människor.
Näe – det låter bara ”konstigt”.


Man har sina perioder

Ja ni vet ungefär som Picasso som hade sin ”blå period”. 😉

Det är väl ca 10 år som fotografering har varit min hobby och många motivperioder har det blivit.
Macro, Natur, Gatufotografering, Ödehus…och ett tag var det mycket colorsplash-redigering också. Alltså svartvita bilder med någon liten färgdetalj i.

Motivet nedan minns jag mycket väl.
Vi kommer och åker på en liten väg (det är oftast på dem vi färdas nuförtiden) någonstans i Sverige och på andra sidan en åker så får jag syn på ett fint litet ödehus. Sagt och gjort – bara att parkera bilen och vandra iväg längs kanten på åkern bort mot huset.

Alltid lika spännande att försiktigt smyga in och titta på alla detaljer.
Ödehus är ju ofta bara öde på människor, och inte på saker. Det brukar vara fullt av dem – möbler, prylar och husgeråd som lämnats kvar.
Saker som inte var intressant för någon, eller så fanns det helt enkelt ingen ”någon” i släkten kvar överhuvudtaget, och sakerna hade heller inget värde.

Notering

Snälla – Tänk på döden!

Nu skriver jag ur mitt perspektiv, som barn till nu avlidna föräldrar och som syster i en syskonskara – och som den person i familjen som haft hand om det mesta p.g.a. att jag stått som dödsboets adressat och också bott i samma stad som mina föräldrar.

Jag vill absolut inte att våra egna barn ska ha så mycket att ta tag i efter oss, som det blev för mig (med stöd av min make).
Fortfarande efter 5 år sedan sista förälderns bortgång så är inte allt helt klart för vår familj p.g.a. en missad utskiftning till oss syskon. Så alla arvtagare, se till att ALLT blir skiftat efter bouppteckningen.

Visst döden kan komma hastigt, men på alla andra tänker jag nu.

1. Våga tänka tanken: Jag kommer att dö. Inte om eller ifall att…
2. Vad skulle kunna hända då – vilka situationer skulle kunna uppstå?
3. Vad lämnar jag efter mig – finns det några oklarheter?
4. OM ni vill att någon i familjen/släkten skall ärva en specifik ”sak” – skriv ned er önskan eller skänk bort det medans ni lever.
5. OM ni har möjlighet, så flytta gärna till ett mindre och lättavyttrat boende.
6. Om ni inte har det så ta tag i allt som ni har sparat på er under en hel livstid – kanske finns det någon som gärna hjälper till. Röj, röj och åter röj!
7. Berätta gärna hur ni vill ha det med begravningen. Ingen ceremoni alls, borgerlig eller vanlig. Jordbegravning eller kremering. Var vill ni bli begravda och ska det finnas en tydligt markerad plats som talar om att det är er viloplats.
8. Skriv gärna en fullmakt innan ni blir för sjuka (senare blir allt krångligare), till någon som kan ta hand om alla bankärenden och övriga papper.

Jag har säkert glömt flera saker, men detta är vad jag kommer på just nu.
Visst det kan upplevas som egoistiskt att man vill slippa så mycket praktiskt som möjligt efter någons död, men ibland kan jag också känna att föräldrarna inte tar tag i det här, utan det tas för givet att det ska barnen/barnet ”ta hand om”.
Man vill inte prata om döden – och allt som följer på den.

Ja ni kanske anar att jag är en aning trött på att det aldrig blir ett totalt avslut…
och ja, vi själva röjer, slänger och skänker bort gamla oanvända ägodelar regelbundet.

Men det ska också sägas att jag har lärt mig saker som jag inte hade en aning om förut – och jag gillar att lära mig saker.