Så heter torpet som ligger en liten bit från Björbostugan, i Borås. Därifrån utgår promenad/vandrings-leder med olika längd. Vi parkerade vid stugan och gick sedan upp till Ramshulan. Fotograferade lite och njöt av utsikten.
Ramshulan
Etikett: Friluftsområde
Hjässan på Omberg
Runt Omberg har vi befunnit oss flera gånger tidigare, men först nu har vi fått upp ögonen för vilken bra plats själva berget är för vandring m.fl. aktiviteter. Man kan välja olika leder till toppen och vi valde den kortaste (och brantaste?). Den är bara 500 meter lång men jag blev ordentligt varm och flåsig p.g.a. lutningen. Ett mycket bra sätt att få upp pulsen på, om man nu vill tänka på promenaden som ett träningspass – också.
Som vanligt lämnade vi hemmet efter frukosten, delvis för att slippa den värsta värmen som vi antog skulle komma senare på dagen. Det gjorde den också, men vi hann ”bestiga” berget innan det blev olidligt. Promenaden var helt klart mödan värd, det förstod vi direkt när vi kom upp på Hjässan (bergets högsta punkt). Så härligt det öppnade upp sig där. Jag drog djupa andetag och tog in allt. Först tog vi en fotorundtur och sedan blev det vätskepaus.
När vi var på väg att lämna utsiktsplatsen så dök denna unga kvinna på cykel upp (se bilder nedan). Vi har förstått via sociala medier att det är mycket populärt att cykla på berget. Ni minns att jag skrev att vi flåsande tog oss upp till toppen – kvinnan hade alltså CYKLAT upp för samma brant. Vilken grej!
Bara älskar hennes personlighet (vi har stött på den förr när vi haft kameror i hand). Maken sa: nu kommer du med på bild. Svar: ja då tar jag ett extra varv och ställer upp mig framför utsikten. Öppenheten, glädjen – att bjuda på sig själv. Både maken och jag blev så uppiggade av hennes härliga sätt.
Vad gjorde hon sedan.? Jo slängde sig dödsföraktande ned för stigen med branten. Underlaget där var inte alls stabilt utan bestod ofta av stora löst liggande stenar. Säkerligen har hon gjort det många gånger förut, men ändå.
@walkaboutsweden 