Periodisk fasta

Idag provar jag (och känner efter) om periodisk fasta – även kallad 16:8-metoden, kan vara något för mig.
Har läst väldigt mycket om den och vet många som använder den.

Jag som äter lågkolhydratkost sedan över 10 år tillbaka har en fördel eftersom jag nu inte längre har det ständiga suget som jag hade när jag åt vanlig kolhydratrik blandkost.
Men vi med vissa sjukdomar skall vara försiktiga, så om kroppen reagerar på något negativt vis så slutar jag självklart.

Tänker mig mitt fastefönster mellan 18 och 10.
Sedan får jag också fundera på det här med min rehabträning 3 ggr/veckan, som jag alltid kör på morgon/förmiddag.
Får se om fastefönstrets tider behöver justeras i förhållande till när jag tränar.

Bilden visar dagens första mål, lite efter klockan 10, a´ la lchf – efter en morgonpromenad på 45 minuter.

Här följer en kort förklaring skriven av Jonas Bergqvist om periodisk fasta/Intermittent fasting – något redigerad av mig:

Vad innebär Periodisk fasta?

Periodisk fasta heter Intermittent fasting (IF) på engelska och betyder att du medvetet växlar mellan tidsfönster av ätande och fastande – och ofta förskjuter proportionen mellan dessa så att fastefönstret ökar och ätfönstret minskar.
Du behöver inte träna för att få bra effekter av periodisk fasta, men effekterna verkar bli bättre när den kombineras med träning.
Du får effekter av periodisk fasta oavsett vad du äter, men effekterna blir bättre på Paleo- eller lågkolhydratkost än på traditionell kolhydratrik kost.
Framför allt blir din upplevelse av periodisk fasta mer positiv på lågkolhydratkost.

Fullständig bloggtext med vetenskapliga referenser här.

2 kokta ägg, Bregott, 1 pkt bacon och 2 skivor korv + kaffe.

Annonser

Snälla – Tänk på döden!

Nu skriver jag ur mitt perspektiv, som barn till nu avlidna föräldrar och som syster i en syskonskara – och som den person i familjen som haft hand om det mesta p.g.a. att jag stått som dödsboets adressat och också bott i samma stad som mina föräldrar.

Jag vill absolut inte att våra egna barn ska ha så mycket att ta tag i efter oss, som det blev för mig (med stöd av min make).
Fortfarande efter 5 år sedan sista förälderns bortgång så är inte allt helt klart för vår familj p.g.a. en missad utskiftning till oss syskon. Så alla arvtagare, se till att ALLT blir skiftat efter bouppteckningen.

Visst döden kan komma hastigt, men på alla andra tänker jag nu.

1. Våga tänka tanken: Jag kommer att dö. Inte om eller ifall att…
2. Vad skulle kunna hända då – vilka situationer skulle kunna uppstå?
3. Vad lämnar jag efter mig – finns det några oklarheter?
4. OM ni vill att någon i familjen/släkten skall ärva en specifik ”sak” – skriv ned er önskan eller skänk bort det medans ni lever.
5. OM ni har möjlighet, så flytta gärna till ett mindre och lättavyttrat boende.
6. Om ni inte har det så ta tag i allt som ni har sparat på er under en hel livstid – kanske finns det någon som gärna hjälper till. Röj, röj och åter röj!
7. Berätta gärna hur ni vill ha det med begravningen. Ingen ceremoni alls, borgerlig eller vanlig. Jordbegravning eller kremering. Var vill ni bli begravda och ska det finnas en tydligt markerad plats som talar om att det är er viloplats.
8. Skriv gärna en fullmakt innan ni blir för sjuka (senare blir allt krångligare), till någon som kan ta hand om alla bankärenden och övriga papper.

Jag har säkert glömt flera saker, men detta är vad jag kommer på just nu.
Visst det kan upplevas som egoistiskt att man vill slippa så mycket praktiskt som möjligt efter någons död, men ibland kan jag också känna att föräldrarna inte tar tag i det här, utan det tas för givet att det ska barnen/barnet ”ta hand om”.
Man vill inte prata om döden – och allt som följer på den.

Ja ni kanske anar att jag är en aning trött på att det aldrig blir ett totalt avslut…
och ja, vi själva röjer, slänger och skänker bort gamla oanvända ägodelar regelbundet.

Men det ska också sägas att jag har lärt mig saker som jag inte hade en aning om förut – och jag gillar att lära mig saker.

En sorts lycka

Är det helt enkelt så som man har hört genom åren:
”Kroppen är till för/mår bra av att röra sig”!?
Fast kanske i betydelsen av att också regelbundet ta i ordentligt?

Ja jag upplever i alla fall nu en stor lyckokänsla av min gymträning.
Igår var absolut en sådan dag, lyckan liksom spritter runt i hela kroppen.
Glad, pigg och lycklig alltså.

Kan bara jämföra med hur det har varit för mig under de senare åren, före 2018. Problem med rörelseförmågan, mycket värk i hela kroppen och allmän frustration. Låg framtidstro…

Märker att jag måste träna ganska hårt för att uppleva den maximala effekten.
Det går inte att jämföra med mina relativt långsamma promenader som var min huvudsakliga träningsform förr. Klarar man däremot att gå aktivt och få upp pulsen rejält, då kan man säkert få effekt.
Jag tror nämligen att det huvudsakligen är den tuffa och varierade cardioträningen som jag kör före styrke-och cirkelträningen som ger resultat.
En rejäl pulshöjning verkar vara eftersträvansvärt.

Nu ligger mitt fokus på vad jag kan träna, och därmed välja de redskap och träningsmetoder som jag klarar av.
Den negativa inre monologen om det som jag inte längre kan har tystnat, för jag kan faktiskt träna och också se en del resultat.
Å så det där med l y c k a n . . . !

App, App, App . . .

Ett inlägg om postens tjänst ”Riktiga vykort”.

Nu är det så att en väldigt trevlig blogg och instagrammare som jag känner fyller 65 år nästa vecka.
Hon har berättat om hur smidigt det är att använda postens tjänst ”riktiga vykort” och där kunna använda sina egentagna bilder (om man vill) som motiv.
Å nu tänkte jag att vad passar väl bättre än att använda den här app-tjänsten för första gången, just till henne.

Sagt och gjort. Laddade ner appen till min iPhone och satte igång att kreera ett personligt vykort. Väldigt roligt faktiskt.
Man väljer en bild från sitt arkiv och sedan kan man välja bland olika ramar, skriva text på bilden i olika teckensnitt och färger, och det kan man också göra på baksidan när man skriver sitt personliga meddelande till adressaten.
När man är klar så fyller man i namn och adress, godkänner villkoren och kommer till betalningssidan.
Där ligger Swish som förvalt betalningssätt, men man kan även välja kortbetalning om det passar bättre.

Smidigt tänker jag.
Knappar in min kod på mitt mobila id och Swishfunktionen verkar fungera som den ska, men sedan så kommer ett meddelande upp från posten: Din betalning misslyckades – var god kontrollera ditt bankkonto och internetanslutningen. Bägge är ok så jag gör ett nytt försök. Samma meddelande igen men på mitt konto så är nu summan dragen två ggr när jag går in och kollar, men något avslut på mitt köp av vykort har jag inte fått.

Ringer kundtjänst, väntar i telefonkö och servicepersonen svarar (ovanligt ärligt) efter min fråga om de har haft några problem med just Swish-betalningar att:
Ja jag vet att det har strulat för iPhone-användarna. Häpp!
Imorgon får jag kanske ringa kundtjänst igen, om Swish-betalningarna fortfarande är dragna på mitt konto.
Fortsättning följer…

Så ett litet råd från mig till dig:
OM du har en iPhone och
OM du skulle vilja använda tjänsten ”riktiga vykort”
så välj kortbetalning
som betalningsalternativ.

Mitt rehabiliteringsår 2018

2018 följde på ett hälsomässigt tungt 2017.
Jag var i en jobbig svacka efter långvarig smärta som kraftigt begränsade min rörelseförmåga.

Läkaren på vårdcentralen hade inga förslag eller undersökningar att rekommendera, utan sa bara: ”Du får börja träna”.
I ren ilska och frustration så var det precis vad jag gjorde.
Ringde upp rehabcentret nästa dag och bad att få börja träna där.
Nuförtiden krävs det ingen remiss för att få komma dit, det är bara att ringa och boka en tid.

Träffade en person (klippt och skuren för sitt jobb som fysioterapeut) som gjorde en första undersökning av alla leder och muskler, för att kontrollera att det inte fanns några fysiska hinder inför ev träning. Det gjorde det inte.

Jag var innerst inne hela tiden skeptisk inför om jag skulle kunna träna med min smärta. Jag kunde ju knappt vrida på huvudet utan att få ont.
Men…jag skulle göra som läkaren hade sagt, om inte annat för att visa att:
”Träning hjälper minsann inte” och hur går vi vidare nu då.

Fick så bra hjälp av fysioterapeuten med att förstå hur smärta skapar rädsla, som i sin tur skapar orörlighet och ännu mera smärta.
Det var en riktig aha-upplevelse.
Vi är alltså många som tänker och beter oss likadant.

Nästan direkt från början kände jag att det här är nog bra för mig, och då var det mest den mentala biten jag tänkte på. Att inte sitta hemma med min smärta utan att regelbundet komma ut i ett slags sammanhang. Efter några veckors träning tyckte jag också att smärtan hade minskat. Kunde det vara sant?!

Efter 10 veckor så upphörde möjligheten till rehabträning och direkt när jag blev informerad om det så visste jag att jag skulle fortsätta träna själv, men nu på ett ”riktigt” gym istället.
Sagt och gjort. Gick på studiebesök, ratade det första gymmet men på andra försöket hittade jag rätt.

Så från början av april i år så var det konditions och övrig gymträning som gällde, först 2 ggr i veckan och numer lite oftare.
Väldigt försiktigt i början för att inte överanstränga mig. Sedan en mycket långsam ökning av repetitionerna, kanske bara en eller två fler vid varje träningstillfälle.

Å det bästa av allt är att jag tycker att det är roligt också – men så har jag också den allra bästa av motivationer, nämligen mindre smärta.
Att det också skulle föra med sig flera kilos viktminskning hade jag inte en tanke på när jag började.
Men det får väl gå. ;) Lägre blodtryck och puls får jag också stå ut med.

Jag har promenerat regelbundet genom åren men aldrig gått ner ett gram i vikt.
Förstår nu att det är mycket intensivare konditionsträning som krävs för viktminskning och så hög puls som krävs kunde jag aldrig uppnå under promenaderna, och särskilt inte när jag hade ont.

Info om cardio-träning under bilden.

Vad är cardioträning?
Cardioträning, även kallat konditionsträning, är för hjärtat vad styrketräning är för våra övriga muskler. När vi kommer upp i puls av att anstränga oss fysisk så tränas hjärtat i att pumpa ut blodet mer effektivt. Man brukar säga att hjärtats slagvolym ökar, vilket innebär att hos en vältränad individ klarar hjärtmuskeln av att pumpa ut mer blod än hos någon med sämre kondition. Hjärtat blir alltså mer effektivt. Det i sin tur betyder att vilopulsen sjunker och vi ”sparar” hjärtslag och minskar slitaget.

Även vår lungkapacitet påverkas positivt, vi kan inte öka lungornas volym men däremot hur väl vi kan utnyttja den som redan finns. Genom att träna konditionen får vi även ett ökat antal kapillärer lokalt i musklerna som gör att vi kan syresätta blodet bättre när vi är aktiva.

Hur fungerar det?
Det finn en mängd olika sätt att träna upp vår kondition, och vilka du bör utföra beror på vad du behöver och vill bli bra på. Vanliga sätt att utöva cardioträning är bland annat löpning, cykling, simning, skidåkning, rodd och högintensiva och pulshöjande pass med intervallövningar. Cirkelträning är ett exempel där gränserna mellan kondition och styrketräning inte är så tydliga.
Just kombinationen styrka och cardio gör din träning ännu mer effektiv.
Min kommentar: Det är precis så här som jag har tränat.

Olika intensitet – olika effekter
Man brukar tala om låg-, medel- och högintensiv träning. Den lågintensiva träningen pågår ofta länge, men i ett ”prattempo”, alltså inte så ansträngande. Högintensiv cardioträning är raka motsatsen och består av korta men tuffa pass där pulsen kan bli väldigt hög, exempelvis olika typer av intervallträning. Medelintensiv träning ligger precis som det låter någonstans mittemellan. De flesta motionärer brukar träna alldeles för mycket i den medelintensiva zonen istället för att variera mellan de tre.
Min kommentar: En av nycklarna – variationen.