11-årsjubileum och minus 11 kilo

Den 8/8 2008 så gjorde jag en stor kostomläggning.

Hela mitt system var då kört i botten och det kändes som om matsmältningen m.m. hade lagt av helt. Mentalt mådde jag dåligt, hade svårt att se en frisk framtid.
Tyckte jag hade prövat allt, slutat med än det ena än det andra livsmedlet för att komma underfund med vad det var som jag inte tålde.

Av en tillfällighet läste jag då om LCHF-metoden (low carb high fat)
Tänkte: Ok jag testar detta också, sen ger jag upp.

Efter 3 dagar var jag som en ny människa.
Min mage var helt frisk igen.
Inga smärtor, inget illamående och med ett nytt hopp om att kunna få må bra.
Insåg med tydlighet att magproblem påverkar människans energi och välbefinnande.

Ett Halleluja-moment! ;)

Har hört och läst m å n g a berättelser från människor (bl.a. IBS.are), vars mag-och tarmsystem reagerat likadant när de gått över till LCHF/Lågkolhydratkost.

Vad är det då som fungerar med den här kosten?
Är det att vi inte längre äter gluten och socker – är svaret så enkelt?
Eller spelar även en ökad mängd av mer ”riktigt” fett in i bilden – alltså inga lightprodukter utan fullfet grädde, riktigt smör (utan tillsatser), fet yoghurt, fet fisk m.m.

När det gäller viktminskningen så gick jag inte ner ett gram med den nya kosten, såsom många andra LCHF-are vittnar om, och det fanns inte ens i min tankevärld – hälsan var prio 1.
Först när jag började träna regelbundet för drygt ett år sedan så började även det ”systemet” kicka igång.

Konditions-och styrketräning 3 ggr/veckan har också medfört en annan fantastisk bonus – jag har mycket mindre värk, mest bara härlig träningsvärk. ;)

Tack till alla er som spridit kunskapen om LCHF/Lågkolhydratkost och därmed om hur man blir frisk(are) genom kostförändring! ♥

Annonser

Söndagsnöje

Ja veckodagen spelar ingen roll, det är alltid tillfredsställande att vara på gymmet.
Ännu bättre nu när jag har investerat i ett par hörlurar (som jag skrivit om tidigare), nu kan jag lyssna på den typ av musik som jag själv gillar. Perfekt!
Tyckte att jag hittade en tuff plats för dagens mobilbild = nöjd.

Svenson´s hälsocenter, Borås.

I min egen bubbla

Nu är det drygt ett år sedan som jag började träna på gym. Först på en rehabklinik och när mina veckor där var till ända (ca 10 veckor är max för varje patient) så fortsatte jag min rehabilitering på ett vanligt gym.

Ni som tränar eller har tränat på gym kanske också har lagt märke till de olika kategorierna av träningstyper som tränar där?
Säkert finns det fler än vad jag hittills har lagt märke till.

En typ är som jag: vi går dit för att träna koncentrerat/fokuserat och vill inte prata så mycket med de andra som är där – i alla fall inte förrän övningsmomentet är klart.
En annan typ är motsatsen till mig: de pratar gärna konstant, både på maskinerna och vid sidan om – vilket innebär att tuff konditionsträning inte är något för dem. De gillar helt enkelt att umgås.
En tredje typ är: de som gärna vill säga till andra hur de ska utföra rörelserna ”rätt”.
En del är: maniska när det kommer till att rengöra maskinerna
En del: struntar i det fullständigt.

För att mer få vara i min egen lilla bubbla så köpte jag nya trådlösa hörlurar som omsluter mer av ytterörat också. De vanliga earin-pluggarna till iPhonen släpper in för mycket ljud från omgivningen, tycker jag.
Med de här nya från Urbanears så slipper jag att höra prat och även musiken från gymhögtalarna.
Ljudböcker är det som gäller för mig när jag kör konditionsträningen i början av varje pass – då känner jag inte hur jobbigt det är. Musik förtränger inte jobbigheten lika effektivt, det blir mer bara som ett trevligt bakgrundsljud.

UPPDATERING. Vilket sammanträffande det blev med det här inlägget och inslaget i nyhetssändningarna idag (30/1) om att ljudboksanvändandet ökar, och särskilt berättelserna med erotiskt innehåll.
Personligen tycker jag att det skulle kännas väldigt konstigt att lyssna på sexskildringar i lurarna samtidigt som jag sitter på bussen eller är på gymmet, bland andra människor.
Näe – det låter bara ”konstigt”.


En sorts lycka

Är det helt enkelt så som man har hört genom åren:
”Kroppen är till för/mår bra av att röra sig”!?
Fast kanske i betydelsen av att också regelbundet ta i ordentligt?

Ja jag upplever i alla fall nu en stor lyckokänsla av min gymträning.
Igår var absolut en sådan dag, lyckan liksom spritter runt i hela kroppen.
Glad, pigg och lycklig alltså.

Kan bara jämföra med hur det har varit för mig under de senare åren, före 2018. Problem med rörelseförmågan, mycket värk i hela kroppen och allmän frustration. Låg framtidstro…

Märker att jag måste träna ganska hårt för att uppleva den maximala effekten.
Det går inte att jämföra med mina relativt långsamma promenader som var min huvudsakliga träningsform förr. Klarar man däremot att gå aktivt och få upp pulsen rejält, då kan man säkert få effekt.
Jag tror nämligen att det huvudsakligen är den tuffa och varierade cardioträningen som jag kör före styrke-och cirkelträningen som ger resultat.
En rejäl pulshöjning verkar vara eftersträvansvärt.

Nu ligger mitt fokus på vad jag kan träna, och därmed välja de redskap och träningsmetoder som jag klarar av.
Den negativa inre monologen om det som jag inte längre kan har tystnat, för jag kan faktiskt träna och också se en del resultat.
Å så det där med l y c k a n . . . !

Att ”unna sig”

Det vore roligt att höra/läsa om – vad andra menar med det uttrycket.
Vad unnar ni er?

Förr, när jag hade en annorlunda kosthållning jämfört med idag, så betydde det nog oftast något som hade med mat och dryck att göra.

När jag blev utmattningssjuk så ändrade innebörden karaktär.
Då började jag unna mig behandlingar eller olika lugnande träningsformer.
Det var något som var helt nytt för mig och som jag sällan hade ägnat en tanke tidigare i livet, under åren som jag mådde bättre.

Just nu betyder det för mig; kostnad för träningskort på gymmet och fina träningskläder när jag känner för det.

Det som förr var så viktigt – att äta och dricka gott, har nästan helt förlorat sin tjusning nu när suget efter det har försvunnit.
Ni kanske har hört uttrycket:
Att leva för att äta eller att äta för att leva.
Jag har nu upplevt båda…

Så idag efter söndagspasset på gymmet så blev det en ny outfit.
Svarta tights från SOC och en t-shirt från Nike.
Om jag istället hade gått och fikat med kaffe och bakelse/bulle/kaka för att ”det är jag värd” så hade jag ju verkligen inte varit min egen bästa vän.

Men jag minns mycket väl hur gott det var att ”unna sig” – på det gamla vanliga sättet.

2018 – Rehabåret..?

Året som gått har varit ett skitår hälsomässigt, men jag tittar sällan bakåt.
Det som jag redan nu har inplanerat för det nya året är rehabiliteringsträning på vårt rehabcentrum.
För mig och många andra så skapar smärttillstånd ofta en ond cirkel.
Man har ont, minsta lilla rörelse ger smärta, det skapar rädsla för rörelse och så är man inne i en ond cirkel.
När jag pratat om smärtlindring med min nya fysioterapeut så har inriktningen varit att få igång kroppens eget smärtstillarsystem, genom träning.
Jag har haft 0 (noll) tro på att jag skulle kunna fixa någon sorts träning, men terapeuten tänker annorlunda.
Nu blir det till att börja träna från en ickenivå, och det första jag redan fått börja med här hemma är det som jag visar på bilderna.
Ett så kallat: Flexband, gummiband, träningsband, fitband, rehabband, msdband, fitnessband – som synes ”kärt barn har många namn”.
Har inte märkt varken något negativt eller positivt (än) – och då kan jag ju lika gärna fortsätta träna.

Gummiband4