11-årsjubileum och minus 11 kilo

Den 8/8 2008 så gjorde jag en stor kostomläggning.

Hela mitt system var då kört i botten och det kändes som om matsmältningen m.m. hade lagt av helt. Mentalt mådde jag dåligt, hade svårt att se en frisk framtid.
Tyckte jag hade prövat allt, slutat med än det ena än det andra livsmedlet för att komma underfund med vad det var som jag inte tålde.

Av en tillfällighet läste jag då om LCHF-metoden (low carb high fat)
Tänkte: Ok jag testar detta också, sen ger jag upp.

Efter 3 dagar var jag som en ny människa.
Min mage var helt frisk igen.
Inga smärtor, inget illamående och med ett nytt hopp om att kunna få må bra.
Insåg med tydlighet att magproblem påverkar människans energi och välbefinnande.

Ett Halleluja-moment! ;)

Har hört och läst m å n g a berättelser från människor (bl.a. IBS.are), vars mag-och tarmsystem reagerat likadant när de gått över till LCHF/Lågkolhydratkost.

Vad är det då som fungerar med den här kosten?
Är det att vi inte längre äter gluten och socker – är svaret så enkelt?
Eller spelar även en ökad mängd av mer ”riktigt” fett in i bilden – alltså inga lightprodukter utan fullfet grädde, riktigt smör (utan tillsatser), fet yoghurt, fet fisk m.m.

När det gäller viktminskningen så gick jag inte ner ett gram med den nya kosten, såsom många andra LCHF-are vittnar om, och det fanns inte ens i min tankevärld – hälsan var prio 1.
Först när jag började träna regelbundet för drygt ett år sedan så började även det ”systemet” kicka igång.

Konditions-och styrketräning 3 ggr/veckan har också medfört en annan fantastisk bonus – jag har mycket mindre värk, mest bara härlig träningsvärk. ;)

Tack till alla er som spridit kunskapen om LCHF/Lågkolhydratkost och därmed om hur man blir frisk(are) genom kostförändring! ♥

Annonser

Söndagsnöje

Ja veckodagen spelar ingen roll, det är alltid tillfredsställande att vara på gymmet.
Ännu bättre nu när jag har investerat i ett par hörlurar (som jag skrivit om tidigare), nu kan jag lyssna på den typ av musik som jag själv gillar. Perfekt!
Tyckte att jag hittade en tuff plats för dagens mobilbild = nöjd.

Svenson´s hälsocenter, Borås.

En sorts lycka

Är det helt enkelt så som man har hört genom åren:
”Kroppen är till för/mår bra av att röra sig”!?
Fast kanske i betydelsen av att också regelbundet ta i ordentligt?

Ja jag upplever i alla fall nu en stor lyckokänsla av min gymträning.
Igår var absolut en sådan dag, lyckan liksom spritter runt i hela kroppen.
Glad, pigg och lycklig alltså.

Kan bara jämföra med hur det har varit för mig under de senare åren, före 2018. Problem med rörelseförmågan, mycket värk i hela kroppen och allmän frustration. Låg framtidstro…

Märker att jag måste träna ganska hårt för att uppleva den maximala effekten.
Det går inte att jämföra med mina relativt långsamma promenader som var min huvudsakliga träningsform förr. Klarar man däremot att gå aktivt och få upp pulsen rejält, då kan man säkert få effekt.
Jag tror nämligen att det huvudsakligen är den tuffa och varierade cardioträningen som jag kör före styrke-och cirkelträningen som ger resultat.
En rejäl pulshöjning verkar vara eftersträvansvärt.

Nu ligger mitt fokus på vad jag kan träna, och därmed välja de redskap och träningsmetoder som jag klarar av.
Den negativa inre monologen om det som jag inte längre kan har tystnat, för jag kan faktiskt träna och också se en del resultat.
Å så det där med l y c k a n . . . !

Mitt rehabiliteringsår 2018

2018 följde på ett hälsomässigt tungt 2017.
Jag var i en jobbig svacka efter långvarig smärta som kraftigt begränsade min rörelseförmåga.

Läkaren på vårdcentralen hade inga förslag eller undersökningar att rekommendera, utan sa bara: ”Du får börja träna”.
I ren ilska och frustration så var det precis vad jag gjorde.
Ringde upp rehabcentret nästa dag och bad att få börja träna där.
Nuförtiden krävs det ingen remiss för att få komma dit, det är bara att ringa och boka en tid.

Träffade en person (klippt och skuren för sitt jobb som fysioterapeut) som gjorde en första undersökning av alla leder och muskler, för att kontrollera att det inte fanns några fysiska hinder inför ev träning. Det gjorde det inte.

Jag var innerst inne hela tiden skeptisk inför om jag skulle kunna träna med min smärta. Jag kunde ju knappt vrida på huvudet utan att få ont.
Men…jag skulle göra som läkaren hade sagt, om inte annat för att visa att:
”Träning hjälper minsann inte” och hur går vi vidare nu då.

Fick så bra hjälp av fysioterapeuten med att förstå hur smärta skapar rädsla, som i sin tur skapar orörlighet och ännu mera smärta.
Det var en riktig aha-upplevelse.
Vi är alltså många som tänker och beter oss likadant.

Nästan direkt från början kände jag att det här är nog bra för mig, och då var det mest den mentala biten jag tänkte på. Att inte sitta hemma med min smärta utan att regelbundet komma ut i ett slags sammanhang. Efter några veckors träning tyckte jag också att smärtan hade minskat. Kunde det vara sant?!

Efter 10 veckor så upphörde möjligheten till rehabträning och direkt när jag blev informerad om det så visste jag att jag skulle fortsätta träna själv, men nu på ett ”riktigt” gym istället.
Sagt och gjort. Gick på studiebesök, ratade det första gymmet men på andra försöket hittade jag rätt.

Så från början av april i år så var det konditions och övrig gymträning som gällde, först 2 ggr i veckan och numer lite oftare.
Väldigt försiktigt i början för att inte överanstränga mig. Sedan en mycket långsam ökning av repetitionerna, kanske bara en eller två fler vid varje träningstillfälle.

Å det bästa av allt är att jag tycker att det är roligt också – men så har jag också den allra bästa av motivationer, nämligen mindre smärta.
Att det också skulle föra med sig flera kilos viktminskning hade jag inte en tanke på när jag började.
Men det får väl gå. ;) Lägre blodtryck och puls får jag också stå ut med.

Jag har promenerat regelbundet genom åren men aldrig gått ner ett gram i vikt.
Förstår nu att det är mycket intensivare konditionsträning som krävs för viktminskning och så hög puls som krävs kunde jag aldrig uppnå under promenaderna, och särskilt inte när jag hade ont.

Info om cardio-träning under bilden.

Vad är cardioträning?
Cardioträning, även kallat konditionsträning, är för hjärtat vad styrketräning är för våra övriga muskler. När vi kommer upp i puls av att anstränga oss fysisk så tränas hjärtat i att pumpa ut blodet mer effektivt. Man brukar säga att hjärtats slagvolym ökar, vilket innebär att hos en vältränad individ klarar hjärtmuskeln av att pumpa ut mer blod än hos någon med sämre kondition. Hjärtat blir alltså mer effektivt. Det i sin tur betyder att vilopulsen sjunker och vi ”sparar” hjärtslag och minskar slitaget.

Även vår lungkapacitet påverkas positivt, vi kan inte öka lungornas volym men däremot hur väl vi kan utnyttja den som redan finns. Genom att träna konditionen får vi även ett ökat antal kapillärer lokalt i musklerna som gör att vi kan syresätta blodet bättre när vi är aktiva.

Hur fungerar det?
Det finn en mängd olika sätt att träna upp vår kondition, och vilka du bör utföra beror på vad du behöver och vill bli bra på. Vanliga sätt att utöva cardioträning är bland annat löpning, cykling, simning, skidåkning, rodd och högintensiva och pulshöjande pass med intervallövningar. Cirkelträning är ett exempel där gränserna mellan kondition och styrketräning inte är så tydliga.
Just kombinationen styrka och cardio gör din träning ännu mer effektiv.
Min kommentar: Det är precis så här som jag har tränat.

Olika intensitet – olika effekter
Man brukar tala om låg-, medel- och högintensiv träning. Den lågintensiva träningen pågår ofta länge, men i ett ”prattempo”, alltså inte så ansträngande. Högintensiv cardioträning är raka motsatsen och består av korta men tuffa pass där pulsen kan bli väldigt hög, exempelvis olika typer av intervallträning. Medelintensiv träning ligger precis som det låter någonstans mittemellan. De flesta motionärer brukar träna alldeles för mycket i den medelintensiva zonen istället för att variera mellan de tre.
Min kommentar: En av nycklarna – variationen.