Lättdistraherad

Det är det som jag tror är mitt ”problem” när det kommer till träning utanför gymmet.

I träningslokalen är jag i min egen (musik)bubbla och fokuserar på varje övning. Socialiserar nästan ingenting under själva passet, men lite före och/eller efter går bra. Tränar hårt. Upp med pulsen. Svettas.

Men…som idag då jag drog på mig tightsen och gick på promenad i akt och mening att få upp pulsen, då blev det som det nästan alltid blir. Jag börjar titta på motiv längs med stigarna, stannar och tar några bilder. När det är sensommar som nu, då lockar blåbär och hallon. Absolut inget fel med det – jag gör det ofta för det har helt andra värden, men det duger inte som konditionsträning.

Så en stor eloge till er som lyckas med att hålla träningsmotivationen uppe i hemmet eller i dess omgivningar, vilken typ av träning det än gäller.

Turligt nog för mig så började dagens promenad med en ordentlig stigning på 1,5 km, så jag lyckades i alla fall med att bli ordentligt andfådd och svettig. Bilderna nedan var jag tydligen helt tvungen att ta. ;)

Regnställsprassel, skog och kreatur

Om det regnar heeela dagen så blir det till slut dags att dra på sig regnstället innan man ger sig ut. Alla förnuftiga människor i västsverige äger någon typ av regnkläder. ;)

Ni vet att kvaliteten blir så där med mobilen.

När jag fick syn på alla ”kossorna” på långt håll så tänkte jag att jag skulle kolla om de var nyfikna av sig. Det var de och alla ville se var det var för en typ som stod där borta på andra sidan fältet. Den utsträckta handen kändes inte igen. Nyfikna och misstänksamma på samma gång.?

Tack vare den kyliga våren så har vitsipporna fortfarande inte gett upp…

Fågelliv

Oj! När vi vandrade på vår nyfunna stig idag så hamnade vi mitt i någon typ av fågelkonferens. Ett sjuherrans liv helt enkelt. Fågelkunskapen är liten, kanske kan någon upplysa mig om vad detta var. Såg i alla fall att det var inte små mesar eller liknande. Starar, koltrastar..? Filmen finns längs ned i inlägget.

Uppdatering. NU vet jag – tack vare Hans Wikström. En flock med rödvingetrastar var det.

Plastband från någon tidigare Linnémarsch.

Gubbe på en stubbe & filmtajm

Efter att ha tittat på väderrapporten så bestämde vi oss för att ge oss ut i skogen direkt efter morgonbestyren. Klockan visade 09.45 och vi styrde kosan mot de stigar som jag var ute och röjde häromdagen. Det tog inte lång tid innan maken kom upp med diverse idéer och jag förvandlades plötsligt till videofilmare.

Gubbe på en stubbe. ;)

Ordet skogsbad och skogsbadare är något som vi pratat och bloggat om de senaste dagarna och nu tyckte maken att det (ord)fenomenet också skulle dokumenteras med rörliga bilder. Ja jag säger å de´.

Skogsbadarens röst hörs lite dåligt men han säger: Schhh – Lyssna på fåglarna. Man behöver inte ligga ned för att skogsbada (det går bra att som vanligt bara promenera omkring), det var bara en kul grej.

Onödigt spännande

Gårdagen var intensiv och därför valde jag att gå till skogen idag, för lite rehab i form av naturterapi (eller skall vi kalla det för skogsbad nu?) och fysisk träning i form av rensning och röjning på stigarna. Något som jag ägnade mig åt då och då när jag var som mest utmattad.

Spännande blev det när jag befann mig ute på kalhygget och inte hittade stigen som maken hade berättat om. Men efter lite klargörande över mobiltelefonen så hittade jag rätt. Efter två timmar i skogen så satt det fint med fika på ett gammalt omkullvält träd. Solen värmde mig. Tog ett par bilder med mobilen och fortsatte sedan hemåt.

Markeringen för ”här låg ett torp en gång i tiden” som vi hittade förra året, den tog jag en bild av igen plus av torpets namn – en tjuvagömma alltså. Däri ligger väl också en sorts spänning, om fantasin får skena iväg.

Flitig som en myra

Oj, oj, oj – vilken aktivitet i myrstacken som låg där i solskenet. Synd bara att de vara lika kvicka med att klättra upp på mina skor och ben. Hjälp! ;)

Å nu lärde jag mig att om jag ska filma med telefonen för att lägga ut videon på bloggen, då ska jag hålla telefonen i horisontellt läge i stället.

”Ekorr´n satt i granen..”

Dagens (kalhygge)väder!

Ännu en skylt i skogen som vittnar om att det (troligtvis) legat ett torp här en gång i tiden. Här går en ås i landskapet som heter Baggåsen (Nr 12) – kanske fick då torpet/gården samma namn. Försökte spana efter gamla fruktträd men granarna hade sedan länge tagit över marken. Verkar bättre med skyltar i metall, träet vittrar sönder snabbare – dock inte denna…än.

Älgarna och jag

Var ute idag och letade efter fotomotiv till en utmaning på Instagram. Skapade ett konto där bara för att kunna vara med i Fototriss.

Var ute i kanske 1 1/2 timma och under den tiden stötte jag ihop med ett par älgar hela tre gånger. Jag gick lite som i en cirkel så jag hamnade väl runt dem om och om igen. Så svåra att få syn på i allt det färglösa och först när de rör på sig och sätter fart och därmed skapar ett ordentligt knakande, ja då ser man dem. Att hinna fånga dem på bild var inte att tänka på. När jag kom så pass nära som idag då reagerade jag på storleken, vilket ståtligt djur.

Började att ta några bilder i barrskogen och funderade på nymodigheten skogsbada. Det är som om varje generation måste uppfinna hjulet på nytt med nya ”häftiga” ord – gärna importerade från andra länder. I alla tider har vi som spenderat tid (mer eller mindre) i skogen känt att ”det här mår jag bra av”. Numera när jag tar min skogspromenad så skogsbadar jag alltså. Ska jag skratta eller gråta – det är frågan.

Nästa fråga: kan man skogsbada på ett kalhygge? Helt plötsligt försvann skogen och ett kalhygge som jag inte sett tidigare öppnade sig. Tänk vad de där hyggena och de nya maskinspåren ställer till det i hjärnan. Plötsligt kände jag inte igen mig. Hittade inte den lilla bro som jag brukade gå över? Stod stilla länge och försökte få ordning på minnesbilderna, men det gick så där.

När träden nu var borta så fick jag dock en bättre överblick över bäcken och då såg jag en annan sorts spår. Tydligen har det legat ett torp eller kanske en liten kvarn utefter vattendraget. Det är sannerligen inte stort, men det kanske ändå kunde fylla någon slags funktion.

Ett av mina fotobidrag till fotoutmaningen, vars tema denna vecka är: vid vatten.
Ny skog för nästa generations skogsbadare, eller kanske nästnästa.

Ett kärleksbudskap

Från en svamp.

Vi ger oss ut för att fotografera svampar i ett makalöst höstväder. Skogen alltså! ♥

Varför ser jag då ut som om jag har klätt mig för minusgrader – jo för att älgloppor/flugor älskar mig (precis som alla andra insekter och kryp inklusive fästingar) och jag försöker att hindra dem från att sätta sig i mitt hår eller krypa ner innanför kläderna. Foto: Maken.

Förra gången vi fotopromenerade just här så fanns det så många färgsprakande svampar, betydligt färre idag.

Älskade skog – bästa terapin. Just det där att man kan vara heeelt ensam om man bara väljer ”rätt” skog att promenera i.

På hälleberget. I en liten, liten grop i den stora klipphällen så växer en liten grön växt. Ja varför inte liksom – går det så går det.

Kommer fram till torpet som inte verkar helt övergivet. Ser ut som om någon tittar till det då och då. Så fint att se att det inte har blivit vandaliserat som ett annat torp, närmare oss har blivit. Alltid samma fråga: VARFÖR?!!

Ett nytt vägval blev det idag i ett försök att nå fram till ett specifikt ställe, men vi insåg senare att det skulle bli för långt att gå, plus att det var mycket mossmark och där ville vi inte klafsa omkring.

”Ekorr´n satt i granen…”

En ståtlig en – en av väldigt få färgglada svampar.

Älskade skog

Just nu är jag hemkommen från en sen eftermiddagspromenad i skogen. Ljuset började bli för dåligt för att få knivskarpa bilder, men befintligt ljus är det jag (nästan) alltid fotograferar i. I ett kollage och lite på håll så duger det. Efter många dagar i stadsmiljö är det skönt att balansera upp sig själv med skogspromenader.