Första advent på gymmet

För oss som inte är så väldigt noga med traditioner, i alla fall inte vid alla helger och helgdagar – så kan första advents morgon lika gärna spenderas på gymmet.

Generellt är söndagsmorgnar ett perfekt tillfälle att träna på, inte många själar där då. Med trådlösa hörlurar stänger jag ute gymmets ”tråkiga” musikval och tränar loss till härliga disco-toner istället. :)

Glad advent önskar jag er! ♥

Äntligen!

Idag stegade ”en vacker och genomklok och lagom tjock tant i sina bästa år” in på gymmet igen, efter exakt 17 månaders frånvaro. Känslan alltså – helt jäkla underbar.

Jag kom inte riktigt ihåg att ”Karlsson på taket”-citatet löd precis såsom jag skrev, men tydligen är det så det ska vara. Det där med vacker och genomklok hade jag helt glömt bort.

Ofattbart att det kunde kännas så bra och självklart som det gjorde med träningen idag, det är ju ändå nästan 1 1/2 år utan träning. Men som vanligt; jag startar LÖJLIGT försiktigt – och då menar jag verkligen försiktigt. Det är mycket roligare att starta från noll och arbeta upp vikterna och tiden på maskinerna allt eftersom. Börjar man på 110% så blir det svårt att öka.

Min tränings syfte har alltid varit smärtlindring och det tog inte mer än 10 veckors regelbunden träning förrän jag började uppmärksamma positiva förändringar i muskler och leder. Det fanns inga tankar överhuvudtaget på viktminskning – men som en extra bonus så gick jag också ned över 10 kilo.

Det ska bli intressant att se om gymträningen återigen kan göra att kilon försvinner. För ni vet väl att det man förlorar när man tränar, det går man upp igen när man tvingas sluta eller tröttnar och ger upp sina regelbundna vanor. Så jag tyckte att ”Karlsson på taket”-citatet passade lite bra idag. ;)

Det börjar närma sig

Ja det tror jag. Tiden för att återgå till gymmet och få börja träna igen, men samtidigt med vetskapen om att pandemin inte är över än. Det är nästan 1 1/2 år sedan som jag var där. Efter svår beslutsångest över om jag skall ta vaccinsprutorna eller ej, så har jag nu bestämt mig och bokat en tid för den första. Hade jag inte haft ett par sjukdomstillstånd som just har med kroppens immunsystem att göra – så hade jag redan varit fullvaccinerad.

Efter helgens samvaro med barnen och lite allvarligare samtal om livet & döden med den äldste sonen, så följde vi hans råd om att fylla i det så kallade Vita arkivet/Livsarkivet digitalt, så att sönerna vet lite om våra önskemål inför det oåterkalleliga Slutet.

Vi hade få önskemål men han menade att det är också viktigt att veta – att vi överlåter det mesta till dem. Nu finns önskemålen arkiverade. Varje vecka körs registren mot Skatteverkets – och när någon avlider så kan de kontakta de anhöriga, vars personnummer och övriga uppgifter också noterats i arkivet.

Känns bra att Arkivet nu är ifyllt – inför kommande vaccinering på torsdag. ;)

Märker i kroppen att små små symptom från de smärtsamma åren börjar att återkomma, så gymträningen måste komma igång snarast – den enda träning som (hittills) fungerat mot mina led-och muskelbesvär. Som varande läkemedelsöverkänslig så är smärtlindring från mediciner inte min grej. Ibland finns inget val – det vet jag. Men jag vill testa absolut allt innan jag tvingas till det. Som att lägga flera timmar i veckan på gymmet, t.ex.

Idag drog jag på mig träningskläderna när jag gick på promenad – en härlig känsla. Längtar!

Fönster hos Svensons hälsocenter och mina musiklurar. Dags att ladda dem.
Bild från gymmet före pandemin – så h i m l a kul! Hade ingen aning om att jag kunde vara så enträgen när det gällde träning. Men om vinsten är en mjuk och smärtfri kropp, då är det tydligen inga problem med motivationen.

Hej då gymmet

Den rubriken lät kanske lite väääl drastisk, men beslutet att inte gå till gymmet är fattat. Coronaepidemin verkar inte vilja ge med sig, utan tvärtom. Jag har väntat och hoppats att den snart skulle vara slut och att jag kunde ta upp träningen igen. Tänker nu på det lilla barnbarnet och vill absolut inte riskera vårt umgänge genom att vistas i miljöer som är ”farliga”.

Under dessa 8 månader så har jag betalt min månadsavgift varje månad, just med den tanken att snart så kan saker och ting återgå till det normala. Men just nu ser jag inget slut på detta virus och mer och mer verkar det dumt att betala för något som jag inte använder. I tre månader står mitt abonnemang på paus och efter det så ska jag bestämma mig för att ha det kvar, eller säga upp det.

Jag är ändå väldigt glad över att mitt idoga tränande under drygt 2 år fick mig att må så mycket bättre. Mycket av värkproblematiken försvann helt och i stort sett varje besök var hur kul som helst. När man får resultat så ökar motivationen.

Visst rör jag på mig och jag gillar verkligen att promenera, det har jag alltid gjort men det har aldrig lindrat mina fysiska problem genom åren. Det behövdes en annan typ av träning för att fixa dem – och gymträning var den rätta ”medicinen”!

Nuförtiden tackar jag den läkare på vårdcentralen som sa rent ut att: ”vi kan inte hjälpa dig”, du får söka dig till en rehabklinik istället. Just då blev jag arg över hans nonchalans (som jag uppfattade det) men det visade sig att det var det allra bästa recept som jag kunde fått och tack vare min ihärdighet och resultaten av den så blev jag en mycket friskare person.

Så tills allt är normalt igen: Hej då gymmet & Tack för allt!