Mariedalsgatan 11, Borås

Skrev i ett tidigare inlägg om rivningen av Borås äldsta hus och nu har jag gjort ett återbesök när allt är borta.
Så här ser det ut nu innan nybyggnationen har startat.
Sedan blir det ett kontorshus här.

Annonser

Det byggs och det grävs

Vet inte varför jag börjar känna mig irriterad över allt som pågår här i Borås.
En irritation som verkar vara helt onödig eftersom jag antar att en stad och dess olika delar aldrig blir klar/klara.

I min stadsdel så var det först fiberindragning till alla fastigheter – och varenda gata i hela området var uppgrävd. När det var helt klart efter ett par år, så kom nästa stora projekt där framtidens energiförsörjning skulle säkras. Något som fortfarande inte är helt klart.

Nere i city är det likadant.
Lägenheter byggs på taken till befintliga byggnader, gamla hus rivs, gator grävs upp överallt – vart man än tar vägen så tänker jag: inte här också.

Kanske är det åldern…
Hoppas bara att prioriteringarna är rätt hos ”dem som bestämmer”, så att pengarna går till det som verkligen är viktigt för invånarna.

Men jag tycker ändå att lyftkranar är fascinerande och jag lyfter gärna blicken och iakttar dem. En knallblå himmel som bakgrund piggar upp.

”Nu ska hela rasket rivas..”

Nu går Borås sista hus från 1800-talet i graven. Adress: Mariedalsgatan 11

Smycke och klädaffären Faith fick plötsligt beskedet från den nye fastighetsägaren, att huset skulle rivas å´ det snaraste.
Jag kan nästan förstå hur det kändes för de kreativa systrarna som driver företaget när den chocken levererades.

Men jag har läst att de är ”på gång” igen, fast inte med en traditionell butik, utan i en annan form.
Nätbutiken finns förstås fortfarande: faith.se

Bilden i mitten visar fasadmålningen som Christina Angelina (ä.k. Starfighter) skapade för gatukonstfestivalen No Limit Borås.


Mobilbilder 2019-05-19

Västerbro

Jag kanske har lagt in bilder härifrån tidigare, men dagens väder här i Borås måste man ju bara ha bildbevis på. ;)

Västerbro är numera namnet på den här delen av stan och anrika Wäfveribolaget ståtar nu med skyltar som det står Viskaholm på.
För mig verkar det lite onödigt krångligt – jag tycker att de skulle döpt hela området till Viskaholm istället.

Maken har nu köpt och installerat en ny hårddisk och Windows 10.
Nåt nytt Photoshop blir det säkert inte och än så länge redigerar/krymper jag bilderna i det redigeringsprogram som följer med i Windows.
Jag/Vi tror att det kommer att vara bra nog, för vi arbetar inte så mycket med våra bilder längre – som vi gjorde förr om åren.
De här bilderna har jag inte gjort någonting med, tycker inte det behövs.

I spåret eller på spåret . . .

Kransmossens friluftsgård i Borås.
Här finns det mesta; asfaltsvägar för allehanda ”åkare” och intill fina grusslingor för ett mjukare underlag och däremellan gräs, som ytterligare ett alternativ
De här här olika långa sträckorna kallas för motionsspår men det finns också hur mycket skogsstigar som helst om man vill ha det mer kuperat.

Senast gick vi 3-kilometerspåret som istället benämns som vandringsled och den gick i väldigt kuperad terräng och här var det ”stock och sten” som gällde.
Bra träning & lagom lång sträcka för mina leder.

Här finns också träningsredskap i ett utegym, en hinderbana och boulebanor.
Känner man för att bada vedeldad bastu så finns den möjligheten, mot kostnad.

Fotograf Mats Alfredsson

Mats Alfredssons utställning på Abecita Konstmuseum i Borås, föll mig verkligen i smaken! Den bästa fotoutställningen hittills av dem som jag har sett där.
Vad var det då som jag gillade?

Gatufotografering står högt i kurs hos mig och i Mats bilder kände jag någon slags samhörighet.
Han ser och verkar gilla liknande motiv som jag själv gör. Han anonymiserar gärna människorna genom att rikta kameran lägre och övre delen av kropparna behöver inte ”vara med på bild”.

Han inspirerar mig! Jag får genast lust att skynda mig ut med kameran för att skapa något liknande. Två exempel: Mannen som står och röker intill en No smoking-skylt gör att jag vill ut och leta förbudsskyltar och människor precis intill som inte lyder.
Allmänna bastun (som syns på en bild), detta egensinniga byggnadsverk i Göteborgs frihamn MÅSTE jag snarast fotografera.

Mixen av bilder och format. Mycket svartvitt men inte bara, utan också fotografier med fina färger – en del fotografier är oramade och utan glas och en del är inramade.
Omväxling förnöjer.

Vardagsliv men inte misär.
Tidigare har jag sett fotoutställningar som har varit för enahanda och för mörka/deppiga när det gäller motivvalet. Jag förstår vad som har lockat fotograferna men själv vill jag inte se på för många sådana bilder.

Har för mig att Mats heller inte frågar människor om lov innan han tar bilderna.
Jag gjorde/gör likadant (med några få undantag).
Men jag respekterar absolut ett nej om någon reagerar negativt.

Mats hemsida.

Suddig, jag vet – men den får vara med ändå.
Längst upp till vänster skymtar allmänna bastun i Göteborg.
Den som jag också måste fotografera.

Dags för ännu ett museibesök denna vecka

Jag började (som synes) att fotografera redan nere i entrén/trapphuset till
Abecita Konstmuseum, här i Borås.
Gamla industribyggnader har nåt speciellt som jag gillar…det där lite gamla och ruffiga. De passar bra till olika typer av konstuställningar.
Textilmuseet som vi besökte i lördags inryms också i lokaler som tidigare använts av textilindustrin.
Mer om själva utställningarna kommer i senare inlägg.