Som jag befarade

…så bekräftades mina farhågor om hudvårdsprodukter, när jag tittade på SVT:s program ”Sanningen om hudvård” igår (finns på SVT Play). Så idag känns det rätt bra att den enda kräm (med ett undantag) som finns här hemma är den som användes som placebo i testerna. Det viktigaste för huden verkar vara fukt och fett och det kostar inte många kronor. Till skillnad från de svindyra varianter som prånglas på människor.

De få gånger som jag använder lite rouge, brynpuder och ögonpenna så tar jag bort det med ekologisk kallpressad kokosolja på kvällen. Då är samtidigt hudens fettbehov fixat för natten.

Intressant att de också tog upp det här med att ingredienser från växtriket anses vara bättre och naturligare än de som framställts på kemisk väg – det finns det inga vetenskapliga belägg för. Just det argumentet har jag sett hundratals gånger i olika reklaminslag. Tvärtom så menade expertpanelen att ”naturliga” ingredienser kan vara skadliga.

Tror att det var någon gång efter 50 som jag började märka att huden var torrare, men tack och lov så började jag inte använda dyra krämer, de som basunerar ut att det ena ämnet är bättre än det andra. Det hade ju varit att slänga tiotusentals kronor i sjön.

Att stoppa sitt åldrande är meningslöst, trots det vill så många desperat försöka att göra just det. Inte är det konstigt heller om man tänker på hur vi bombarderas med reklam som går ut på att vi inte duger som vi är, i vilken ålder vi än är – vi kan alltid bli lite ”vackrare”.

Fukt & Fett – det är grejen!

Skattsökare som fann skatten

Plötsligt säger maken: Jag minns en gammal grävskopa i min barndomsskogar. Själv funderar jag på om det är tid att beställa ett rum på hemmet. ;) Det visar sig att han har suttit och funderat över vart och till vilken skog vi skall bege oss idag. Då dök ett minne upp.

I hans hemtrakter så fanns det då en grusväg där han brukade åka moped och om man tittade in mot skogen och åsen som låg därinne, så såg man silhuetten av en grävskopa. Inte kan det väl finnas några rester kvar av den?

Sagt och gjort – vi tog bilen de två milen och började vår vandring. Numera är det öppna landskapet som fanns då, nästan helt skogsbetäckt och från vägen ser man bara träd. Vi tyckte oss ändå ana antydan till en stig och gav oss in bland träden. Hundra meter senare så hör jag makens glada rop – är det sant!?

Jodå – där stod den. Svårt härjad av tidens tand men så vacker och spännande med all sin rost. ♥ Naturen kämpar på och tar sakta tillbaka sitt område. Gissningsvis kan den ha stått där ända sedan 1950-talet.

Fågelliv

Oj! När vi vandrade på vår nyfunna stig idag så hamnade vi mitt i någon typ av fågelkonferens. Ett sjuherrans liv helt enkelt. Fågelkunskapen är liten, kanske kan någon upplysa mig om vad detta var. Såg i alla fall att det var inte små mesar eller liknande. Starar, koltrastar..? Filmen finns längs ned i inlägget.

Uppdatering. NU vet jag – tack vare Hans Wikström. En flock med rödvingetrastar var det.

Plastband från någon tidigare Linnémarsch.

Älskade skog

Jag har ju skrivit tidigare om att vår stora tysta skog har förstörts – i alla fall stora delar av den. Men idag lyckades jag hitta en liten mysig stig i området som ännu inte är skövlat. Så här kommen dagens skogsbads-film.

Kanske behövs det ett åksjukepiller innan man tittar på den. ;) Helt klart så ska jag träna mer på att filma!

Aprilsnö & garderobsröjning

Alltid kul med små projekt. En början och ett tydligt avslut. Före och Efter. Älskar att röja i garage, förråd, garderober, lådor – ja överallt där saker har en förmåga att o-ordna sig. Vet att fler än jag har en känsla av att man samtidigt städar upp på sin egen insida också. Har läst en del om Feng Shui genom åren och det tankesättet tilltalar mig. Men man behöver inte krångla till det, ”ordning & reda”-begreppet fungerar också.

Öppet fönster i sovrummet, ut med ALLT, och våttorka garderobens ytor. Prova vissa kläder för att kolla vad som fortfarande passar. Ett par fina klädhögar i ovanskåpet å så mer ordning på de hängande kläderna, de som ska användas ofta. Varmare plagg och allt övrigt, som ”hamnat” i garderoben fick flytta ned till förråd/garderob i källarplanet.

Slås av hur få klädesplagg jag har. Fin/Fest-kläder äger jag inga alls. Så en människa som har lagt mycket pengar på kläder och mode, det är jag verkligen inte. Detsamma gäller för skor och väskor. Inte min grej helt enkelt.

Bilden till vänster är tagen under arbetets gång, så några fler plagg tillkom, men luftigt är det (nu). Fick faktiskt en aning köplust när jag såg hur få fräscha plagg jag har. ;)

Gubbe på en stubbe & filmtajm

Efter att ha tittat på väderrapporten så bestämde vi oss för att ge oss ut i skogen direkt efter morgonbestyren. Klockan visade 09.45 och vi styrde kosan mot de stigar som jag var ute och röjde häromdagen. Det tog inte lång tid innan maken kom upp med diverse idéer och jag förvandlades plötsligt till videofilmare.

Gubbe på en stubbe. ;)

Ordet skogsbad och skogsbadare är något som vi pratat och bloggat om de senaste dagarna och nu tyckte maken att det (ord)fenomenet också skulle dokumenteras med rörliga bilder. Ja jag säger å de´.

Skogsbadarens röst hörs lite dåligt men han säger: Schhh – Lyssna på fåglarna. Man behöver inte ligga ned för att skogsbada (det går bra att som vanligt bara promenera omkring), det var bara en kul grej.

Ute på landet

Vädret var fint och vi ville passa på att ta oss ut innan det blev sämre. Fast idag valde vi bilen. Maken hade nämligen hittat en liten väg på kartan som vi inte åkt på förut. Knappt två mil från hemmet. Väldigt mycket vårkänsla idag men isande kalla vindar. Mycket bra bilåkarväder med andra ord

När jag fick syn på den lilla gårdsbutiken då gick jag ut och tog ett par bilder – sen snabbt in i värmen igen. Namnet Romsås har jag hört förut och det var det som stod på skylten, på nätet verkar det dock kallas för ”Naturbruket i Änga”.

Inget fel på läget.

Nästa lilla grusväg bjöd på den här originella varning för katt-skylt.

Onödigt spännande

Gårdagen var intensiv och därför valde jag att gå till skogen idag, för lite rehab i form av naturterapi (eller skall vi kalla det för skogsbad nu?) och fysisk träning i form av rensning och röjning på stigarna. Något som jag ägnade mig åt då och då när jag var som mest utmattad.

Spännande blev det när jag befann mig ute på kalhygget och inte hittade stigen som maken hade berättat om. Men efter lite klargörande över mobiltelefonen så hittade jag rätt. Efter två timmar i skogen så satt det fint med fika på ett gammalt omkullvält träd. Solen värmde mig. Tog ett par bilder med mobilen och fortsatte sedan hemåt.

Markeringen för ”här låg ett torp en gång i tiden” som vi hittade förra året, den tog jag en bild av igen plus av torpets namn – en tjuvagömma alltså. Däri ligger väl också en sorts spänning, om fantasin får skena iväg.

Flitig som en myra

Oj, oj, oj – vilken aktivitet i myrstacken som låg där i solskenet. Synd bara att de vara lika kvicka med att klättra upp på mina skor och ben. Hjälp! ;)

Å nu lärde jag mig att om jag ska filma med telefonen för att lägga ut videon på bloggen, då ska jag hålla telefonen i horisontellt läge i stället.

”Ekorr´n satt i granen..”

Dagens (kalhygge)väder!

Ännu en skylt i skogen som vittnar om att det (troligtvis) legat ett torp här en gång i tiden. Här går en ås i landskapet som heter Baggåsen (Nr 12) – kanske fick då torpet/gården samma namn. Försökte spana efter gamla fruktträd men granarna hade sedan länge tagit över marken. Verkar bättre med skyltar i metall, träet vittrar sönder snabbare – dock inte denna…än.

Älgarna och jag

Var ute idag och letade efter fotomotiv till en utmaning på Instagram. Skapade ett konto där bara för att kunna vara med i Fototriss.

Var ute i kanske 1 1/2 timma och under den tiden stötte jag ihop med ett par älgar hela tre gånger. Jag gick lite som i en cirkel så jag hamnade väl runt dem om och om igen. Så svåra att få syn på i allt det färglösa och först när de rör på sig och sätter fart och därmed skapar ett ordentligt knakande, ja då ser man dem. Att hinna fånga dem på bild var inte att tänka på. När jag kom så pass nära som idag då reagerade jag på storleken, vilket ståtligt djur.

Började att ta några bilder i barrskogen och funderade på nymodigheten skogsbada. Det är som om varje generation måste uppfinna hjulet på nytt med nya ”häftiga” ord – gärna importerade från andra länder. I alla tider har vi som spenderat tid (mer eller mindre) i skogen känt att ”det här mår jag bra av”. Numera när jag tar min skogspromenad så skogsbadar jag alltså. Ska jag skratta eller gråta – det är frågan.

Nästa fråga: kan man skogsbada på ett kalhygge? Helt plötsligt försvann skogen och ett kalhygge som jag inte sett tidigare öppnade sig. Tänk vad de där hyggena och de nya maskinspåren ställer till det i hjärnan. Plötsligt kände jag inte igen mig. Hittade inte den lilla bro som jag brukade gå över? Stod stilla länge och försökte få ordning på minnesbilderna, men det gick så där.

När träden nu var borta så fick jag dock en bättre överblick över bäcken och då såg jag en annan sorts spår. Tydligen har det legat ett torp eller kanske en liten kvarn utefter vattendraget. Det är sannerligen inte stort, men det kanske ändå kunde fylla någon slags funktion.

Ett av mina fotobidrag till fotoutmaningen, vars tema denna vecka är: vid vatten.
Ny skog för nästa generations skogsbadare, eller kanske nästnästa.