Den eviga trotsåldern

Ingrid skrev ett så bra inlägg som handlade om hennes intresse för svenska språket. Jag kände igen mig i hennes tankar och började fundera över mitt eget sätt att skriva på nuförtiden.

Inne i mig bor nämligen en något sträng svensk(a)lärarinna och det gör att jag ibland kan haka upp mig på uppenbara grammatiska felaktigheter i olika typer av texter, som jag läser. På senare tid har jag försökt att vara mer tillåtande, både med andras texter och med mina egna. Fast att inte reagera på när någon skrivit fel på de respektive dem, ja det är nästan omöjligt. ;) Det finns en helt ok medelväg på det problemet nämligen att alltid stava båda orden dom, men den lösningen har tydligen inte blivit helt anammad.

Uppfattar att jag själv har lagt mig till med små trotsiga medvetna skrivfelaktigheter (plus då dem som jag gör som jag är omedveten om) numera. En olat som jag har börjat med är att skriva ett streck ( – ) istället för att använda kommatecken eller punkt. Varför? Jo, för att jag VILL. Ett slags vuxet ”kan själv”-syndrom, ett trots mot fastställda regler.

För flera år sedan så såg jag ett inslag på tv som har etsat sig fast i mitt minne. Programledaren ställde frågan (som egentligen gällde barn): När är trotsåldern/åldrarna egentligen helt över? Den andra erfarna personen svarade då helt oväntat: Någon gång i 50-årsåldern. Detta fick mig att skratta högt och jag insåg sanningen i det påståendet.

Ibland kan jag uppfatta mitt eget trotsiga barn som fortfarande finns inom mig och som frestas att göra tvärtemot eller på mitt eget ”kan själv”-sätt.

Tänker att trotsåldern nog inte ens har gått över i 50-årsåldern utan att den verkar livslång. ;)

10 kommentarer på “Den eviga trotsåldern

  1. Min trotsåldern går aldrig över. Kanske dock har blivit lite mildare. Bryr mig inte. Det är också en form av trots….
    Skriv dom, har jag slltid sagt till eleverna. Ändå, precis som du skriver, envisas de med de och dem…och skriver så mycket fel.
    Även många vuxna, speciellt yngre vuxna, skriver ofta fel i sociala medier.
    Då är det svårt för den gamla lärarinnan att inte ”rätta”.
    Intressant inlägg!

    Gilla

    1. Ja det där DOM verkar ha svårt för att etablera sig trots att det är en smart lösning på hela problemet.
      Fast de som använder formerna felaktigt tror ju att de gör rätt förstås, och därmed inte behöver skriva dom.

      Tack Anna-Lena

      Gilla

  2. Jag får ibland påpekanden om att jag skriver helt galet. En kvinna skrev att hon retade sig omåttligt på att jag skrev ”landet Halland”. Visste jag inte att Halland är ett landskap och inte ett land? Någon annan på att jag ofta gör så här ….., så får man inte göra, men för mig betyder det att jag liksom tänker lite. Till en början var jag nästan knäckt av denna kritik, nu bryr jag mig inte. Inte på samma sätt i alla fall. Vår lågstadiefröken på 60-talet tog effektivt självförtroendet av fler än undertecknad och vid sextiosju års ålder gör jag äntligen som jag vill, hälsar Elisabet.

    Gilla

    1. Hihi! Underbart att äntligen få göra som man vill! ❤️
      Punkter…använder jag också. Plus ”onödigt” många utropstecken!!! ;)
      Å ditt uttryck ”landet Halland” har JAG alltid tyckt är så finurligt.
      (man ska ju inte börja en mening med ordet och EGENTLIGEN, så därför skriver jag bara ett Å ibland, för att inte göra felet så tydligt) ;)
      Kram/B

      Gilla

  3. Jag blir alltid glad när jag upptäcker att någon annan också har ett språkintresse och att vi dessutom reagerar på liknande språkfel. Jag har skrivit om de/dem förut och påpekade då att det är helt ok att skriva dom i stället. Jag märkte att åtminstone en person tog till sig det :D Andra likande exempel är jag/mig och vart/var. Att det sista har med riktning och befintlighet att göra är det inte många som tänker på. Vart används även i betydelsen blev och det har jag också svårt för. Men alla dessa språkfel verkar användas av en majoritet så jag har mer börjat reagera (med glädje) när någon använder orden på rätt sätt. Jag fick tidigt höra av mina föräldrar att ”är det något du ska kunna så är det ditt eget språk”. Det fastnade och båda mina systrar är lika indoktrinerade, precis som mina barn :D Men en språkpolis, som påpekar andras fel, vill jag inte vara. Jag gör fel själv, precis som alla andra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.