10 kommentarer på “Provocerande?

  1. Ja, man kan ju tolka det här på olika sätt :-)
    Då jag gick i terapi efter skilsmässan sa terapeuten till mig att den andra parten i ett förhållande, hen som vill skiljas, ofta kan genomgå en kris och då fråga sig ”var detta allt”, och tänka ”det måste finnas annat att uppleva, andra mänskor att träffa, än denna jag varit gift med länge och tröttnat på”.
    Men den tanken tror jag inte kyrkan skulle stödja.

    Vi har haft regn även här nu, men det var välkommet efter fem veckors värmebölja och torka.
    Hösten är inte ännu här! Kram!

    Gilla

  2. Ja, höstnedstämdheten knsckar på. Men den ska inte bli insläppt! Inte ännu iaf.
    Om detta var allt? Faktum är att jag i då fall anser mig vara nöjd.
    Men jag gillade ditt inlägg, det var så denna dagen kunde te sig!

    Gilla

    1. Jag skrattade högt när vi åkte förbi (för att senare återvända).
      Frågan ”Är/Var detta allt” den kan man ställa sig vid olika tillfällen i livet.

      Tyckte att vädret och banderollen matchade på nåt sätt.
      Jag har den stora turen att inte ha ont av när hösten närmar sig – tvärtom. ♥
      Peppar, peppar…

      Gilla

  3. Är det halvfullt eller halvfullt? Glöm aldrig att människor, innerst inne, är goda. Det där tjafset om att vi är onda vildar med lite civilisation på ytan är lögner! 😁

    Gilla

  4. ”Allt” är verkligen stort, hur stort som helst. Hur stort avgör endast mottagaren. Tyvärr är vi omgivna av krafter som vill förminska livet på olika sätt. Värst är de religiösa som med sina uttjatade och konstruerade trossatser, banala teorier om så väl stort som smått samt en alltid moraliserade inställning och ett förhärligande av just sin egen religion – en bland många tusen. Den som vågar leva utan mental tvångströja kan uppleva mycket, men aldrig allt. Tjusningen med livet ligger till stor del i begränsningen. Att hoppas på allt är dömt att misslyckas – och oförskämt barnsligt. ;)

    Gilla

    1. Jag såg framför mig en person vars semester närmade sig sitt slut, regnet öste ned, semestern blev sisådär, osv. osv.
      Å så får han/hon syn på den där banderollen och åker rätt ned i höstdepressionens mörka hål.

      Jag är född under en lycklig stjärna och har inte alls ont av att hösten närmar sig (tvärtom), men jag känner flera som inte alls uppskattar höst och vinter.
      Minns min mamma som var en sol-och badfanatiker och som vandrade omkring som en zombie (jodå lite överdrivet) i gråvädret, när solsken förbytts i regn och snö.

      Ett enda liv, kort.
      Å så mår vissa dåligt halva året – och livet blir ändå kortare…

      Tack Staffan.

      Gilla

  5. Här blir det aldrig några höstdepressioner och inte heller några andra årstidsrelaterade sådana. Jag har lyckan att för det mesta vara glad och se fram emot nästa årstid :D Om några veckor får hösten gärna komma krypande. Jag blir inte heller provocerad av banderollen. Jag utgår ifrån att det handlar om att det finns mer i det som kommer efter att vi har dött. Inget jag tror på men jag försöker respektera andras tankar och tro. Men om någon försöker pracka på mig sin tro, då blir jag provocerad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.