Jag har märkt att väder numera ofta kallas för O-väder.
Som jag minns det från förr så kallades det för snöväder eller kanske ett kraftigt snöfallsområde – som var på väg in. Eller helt enkelt vanligt vinterväder. ;)
Många ord har blivit förstärkta om man jämför med hur de användes när jag växte upp.
Man t.ex. hatar istället för tycker illa om,
stark oro/rädsla kallas för ångest
(ett begrepp som jag nästan aldrig hörde förr) o.s.v. o.s.v.
Men det kanske är en helt naturlig utveckling av språket…?
Annonser
Apropå snöoväder …, såg jag på Instagram ett konto från Sthlm, där innehavaren hade filmat hur han gick ut med hunden, det såg ut att vara på Söder. Rubriken var ”snöstorm”.
Jag såg fem snöflingor och trädgrenarna rörde sig inte det minsta.
Ångest hade vi nog inte heller i min barndom eller uppväxt, man var orolig. Eller rädd.
GillaGilla
;)
Tack!
GillaGilla
Dessa eviga och tjatiga förstärkningsord förtunnar språket. I nio av tio intervjuer sägs att det man snackar om är ”oerhört viktigt”, ”fantastiskt viktigt”. Och då kan det handla om en vardaglig bagatell, exempelvis att ”det är oerhört viktigt att du smörjer in nariga läppar”. Varför räcker det inte med ”viktigt”? Varför måste alltid ett förstärkningsord kopplas på?
Hur uttrycker vi oss då när det gäller liv eller död? Alla starka ord är redan sagda… Det blir som i sagan ”Vargen kommer” – en oerhört, fantastiskt, sensationellt bra saga! ;)
GillaGilla
Tack för respons.
Då är jag inte ensam.
Samtidigt förstår jag att jag själv bidrar till detta ”fenomen”. Särskilt när det gäller mina texter och även kommentarer till andra. Det blir lätt (kanske) för många superlativ.?
Tror att jag lättare reagerar och funderar över negativa förstärkningsord jämfört med de positiva.
GillaGilla
För att inte tala om ordet ”kaos” som ska in över allt. Snö-KAOSET, eller katastrof m.fl. starka ord.
Speciellt i svenska kvällstidningar :-D
GillaGilla
Visst blir man lite trött…
Tack Carita!
GillaGilla